Flygande start på konsthösten

Maria Friberg ställer nästa gång ut i Milano och Washington D C. Ett foto av henne såldes för 421 000 kronor på Bukowskis förra året. Men Östergötland, där hon ställt ut flera gånger tidigare, är ändå lite som att komma hem.

Hon är delvis uppvuxen i Vadstena och gick gymnasiet i Motala. När hon nu är här tänker hon självklart hälsa på mamma Monica som bor i Motala.

– Mamma kommer på vernissagen också, säger Maria när vi träffar henne inför utställningen. Hon följer med i allt jag gör, hon är väldigt intresserad. Hon är frisör men målar också själv, håller på med keramik och gjuter i betong och sånt.

Nya konsthallschefen Lars-Ove Östensson är mer än nöjd med "sin" första utställning (förra chefen Christer Fällman har lagt programmet för hela året).

– Passagen ska ju arbeta med internationell, nationell och regional konst. Och här lyckas vi faktiskt förena alla tre!

Han ser sig om bland de stilrena, maffiga bilderna som just kommit på plats. Här finns Maria Fribergs manstema förstås, men också två nya serier. Den ena, "Duration", visar barn i gamla, vackra miljöer, de har alla en mobil eller liten dator.

– Jag tror aldrig jag har sett ensamhet i vårt högteknologiska samhälle skildras så starkt, säger Lars-Ove Östensson. Eller snarare dubbelheten, som titeln säger. (Between solitude and belonging=Mellan ensamhet och tillhörighet).

På ett foto syns fem välartade små gossar sitta tätt tillsammans i ett fönster, alla med blicken i var sin mobil.

– Barn tycker att det är en skön bild, säger Maria, inte alls sorglig, men vuxna blir oroliga, vi borde kanske göra nåt åt det, de måste ju röra på sig...

En annan ny serie är "The painting series".

– Det mest exprimentella jag gjort, säger Maria. Jag började ju med måleri när jag gick på Lunnevad och de är verkligen uppbyggda som målningar.

Tänk en 3x6 meter stor glasskiva, fäst på en ställning. Hinkar med svindyrt bläck som hälls ut på glaset. Fotolampor. En regnmaskin. Kameran och regissören (Maria) under glasskivan, assistenter och modeller ovanpå. En modell blev så blöt och kall att han skakade och de fick avbryta eftersom det inte gick att ställa skärpan på honom...

Resultatet är: Mycket anslående.

På Galleri Sander en kort bit från Passagen öppnar en utställning med två intressanta konstnärer från Berlin. Det är Michael Otto, född 1938, som visar stora, skulpturala målningar med mycket symbolik och ironisk touch. Och skulptören Caroline Creutzer, född 1960 i Linköping. Hon har bott utomlands större delen av livet och verkar i Berlin sedan 13 år. Hon är bildhuggare som gärna arbetar i både marmor, brons och keramik. Men allt började i mormors sommarstuga vid Glan i norra Östergötland.

– Vi letade blålera och gjorde små figurer. Sen var jag fast, säger hon.

De kände inte varandra innan galleristen Urban Hanson förde ihop dem, trots att de har ytterligare en beröringspunkt utöver Berlin. Michael presenterar sin hustru Christa, som säger:

– Sverige är paradiset för mig. Jag och min bror fick komma som efterkrigsbarn hit till Linköping och togs om hand av en frälsningsofficer med familj. De var så snälla, allt var ljust och vänligt jämfört med det mörka Berlin som låg i spillror. Jag älskar Linköping.

Båda utställningarna recenseras nästa vecka. Nästa lördag kommer också en större intervju med Maria Friberg som berättar vad som egentligen hände i Motala konsthall 2011.