Vi kan utgå från några aktuella utställningar i Linköping. På Galleri Skådebanan ställer Alexander Hadad ut ett stort urval av sina skulpturer. Han är bosatt i Norrköping men född 1959 i Aleppo i inbördeskrigens Syrien.
Hur har Hadad påverkats av sina år i Sverige sedan slutet av 1980-talet? Man kan se hur han skapar synteser mellan svensk-nordiska referenser och mytologier från Mellanöstern. Djursymboler kan transformeras. Kor, åsnor, noshörningar, grodor och andra igenkännbara djur förses ofta med lite skruvade överraskningar.
De arketypiska djuren kan inramas i kvadrater eller cirklar. Organiska verk i stengods stämmer möten med geometrin. Ett visst naivistiskt formspråk ger charm och närhet i figurationerna.
Ett annat tema är för oss bekanta objekt i form av fågelholkar. Men i Hadads händer blir de ofta humoristiskt böjda och krokiga lekstugor för fantasin. Alexander framhåller gärna att han inspireras av sina båda kulturer, den orientaliska och den svenska.
Saabs konstförening visar glaskonstverk som i vissa avseenden påminner om Hadads lekfulla surrealim. Konstnären heter Rasmus Nossbring, född 1991 och uppväxt i Åby utanför Norrköping. Han arbetar med figurer i färgstarkt glas. Hans CV är långt. Förutom Reijmyre glasbruk har han arbetat vid glasskolor i USA, Israel och Tjeckien. Lokalkillen från Åby reste ut i stora världen och tog hem den till oss här i stan. Nu bor han i Stockholm som de flesta.
Redan 1974 lanserades det teoretiska begreppet ”interkulturalitet” av FN:s Unesco. Även inom EU betonades vikten av samma innebörd för undervisning och forskning. Allt för att bidra till fred och ömsesidig förståelse mellan olika länders kulturer. Men frågan är om det blir sammansmältningar? New York ansågs under mer än ett sekel bli en ”smältdegel” för alla kulturer. Vissa historiker ifrågasätter starkt den hypotesen. Det blev istället enklaver som Little Italy, China Town, Bronx etc.
Lokala arrangörer av kultur inom konst, musik, dans, film ger ofta många prov på hur andra länders uttrycksformer når oss i Linköping och Östergötland. Sammanflätningar och påverkan sker hela tiden – men inte alltid sammanblandningar.
Finns det då någon helt lokal konstnär? Kanske, möjligtvis en så unik och äktnaivistisk konstnär som Arne Fälth på landet utanför Boxholm. Det finns inte många som han. De flesta är både medvetet och omedvetet påverkade av olika internationella strömningar i tid och rum.
Galleri Sander visar måleri och grafik av Lars Arvidsson, född 1950 i Vadstena, bosatt i Stockholm. Hans konstnärliga uttryck kännetecknas av modernismens abstrakta form och färgspråk. Han studerade på Valands konsthögskola. Dans och rörelse har han som tema.
Nu kan man också se influenser från konkretister som Olle Bonnier, Karl-Axel Pehrson och Lage Lindell. Korsflöden finns i alla konstnärers verk.
En av den internationella konstscenens största kändisar är Andy Warhol. I Passagen Linköpings konsthall pågår under våren en bred presentation av hans konstnärskap. Till och med Dagens Nyheter har uppmärksammat utställningen med en positiv recension (11/4) av Bo Madestrand, tung konstkritiker av rang. Han kallar den ”en smart gerillautställning” ungefär som Banksy. Warhol som gjorde reklamens och kommersens produkter till sitt verksamhetsfält. ”All is nice” påstås han sagt som exempel på sin amoraliska hållning till den höga och förment fina konsten. Därför ”nice” att det finns en hel del kopior i utställningen.
Utställningen har växlats upp med spännande föreläsningar av namnkunniga personligheter som Bo Nilsson, konstchef på Artipelag, och författaren Claes Britton som just kommit ut med en 900-sidig konstbok. Jag fäste mig speciellt vid att Pontus Hultén menade att Warhol ”skulle kunna ha sagt” att ”In the future everyone will be world-famous for 15 minutes”. Hultén hittade på det!!
Ja, man kan verkligen fråga sig vad som egentligen är lokalt och internationellt. Går det att skilja alla flöden och strömningar från varandra? Nej, knappast inte. Framför allt inte idag när alla kan koppla upp sig mot världens alla web.sidor och sociala medier.
Risken kan ju å andra sidan finnas att vissa likriktningar kan uppträda. Redan på 1960-talet myntade medieteoretikern Marshall MacLuhan begrepp som ”The Global Village” och ”The medium is the message”. Sen rullade postmodernismen in med att allt finns samtidigt på alla platser.