Fina Sundqvist: "Vi kände att det var väldigt viktigt att vaska fram de egna berättelserna".
Som ett försök att låta EU-migranter berätta sina egna historier startades projektet Kom närmare av Mantaray Impact.
– Vi såg att det saknades röster från de här människorna. Var fanns deras berättelser och vad vill de själva berätta om sig och vardagen, säger Fina Sundqvist, projektledare.
De har varit på flera ställen i Sverige med sitt projekt. När de första gången kom till Linköping för att hitta deltagare, tillsammans med Stadsmissionen och Crossroads, var det många som ville vara med.
– Vi frågade om det var någon som ville vara med och göra film eller animation. Vi sade att vi var där för att lyssna och för att se till att fler svenskar får förståelse för deras historier. Då var det väldigt många som direkt sade att de ville vara med.
Under flera workshops med filmpedagoger har sedan deltagarna fått skapa sina egna projekt. De har gjort kortfilmer, animationer och animerade självporträtt.
– Vi har ställt många öppna frågor och försökt bjuda in till en berättelse utifrån vad personen vill säga. De kan ha beskrivit en viktig händelse, plats eller person och utifrån det har vi vaskat vidare och format kortfilmer. Alla deltagare har filmat själva och det är deras egna röster. Alla berättelser är dokumentära.
På torsdagen visades några av filmerna på Stadsmissionens kafé i Linköping. Filmerna finns också att ta del av på hemsidan komnarmare.com.
– Vi vill skapa möten. Man kanske träffar någon från Rumänien dagligen utanför mataffären. Men man har inte någon direktkontakt eller förstår situationen. Förhoppningsvis kan människor komma närmare varandra, säger Fina.
Maria kom till Sverige för att försöka tjäna pengar. Hon har två barn i Rumänien, en pojke som är sju år och en som är två år och sju månader.
En av deltagarna som var med på torsdagens visning var Maria Tinca. Hon tycker att det är viktigt att informera svenska samhället om vilka de är. Hon menar att de upplever mycket stigman och rasism i bemötandet från folk.
– I början när jag kom hit för åtta år sedan var jag gravid och många var väldigt snälla och hjälpte mig med pengar, jobb, kläder och mat. Men nu för tiden är det jättesvårt att få ihop pengar. Kanske är det för att vi har varit här en längre tid och folk ser att vi inte har etablerat oss. Men förutsättningarna här gör det svårt för mig.
Maria drömmer om att ha det bättre, hitta ett jobb och att kunna försörja sig själv och sina barn. Det ville hon förmedla med sin film.
I Marias självporträtt beskriver hon en av sina drömmar: att få se havet med sina barn och att alla är friska.