– Jag blev snabbt klar över vad jag ville göra. Det här var lite av ett drömprojekt för mig, säger Thomas Edetun.
På väggen i ridsportcentrets kafé hänger ”Horsepower”, två målningar med motiv från hästvärlden. Den ena med en gråsvart rosett mot rosa bakgrund, den andra med en ståtlig brun häst i ett vidsträckt landskap.
– Ja, det är väl en arab. Jag är inte hundraprocentigt noga med vad det ska vara. När jag målat hästar tidigare så har jag ibland fått kritik av hästkunniga för att någon sena suttit fel, men för mig handlar det framför allt om att det är en målning, säger han.
Redan på konsthögskolan intresserade han sig för hästmåleri, en genre som då var dödförklarad.
– Jag är intresserad av det som är utdömt. Det är alltid kul att peta i det, då startar något. Men egentligen bryr jag mig inte om ifall något är ute eller inne, säger han.
Arbetet med målningarna ligger utspritt över ett par år. För hästporträttet studerade han bilder och målningar, jobbade mycket med kompositionen. Bilden är en hälsning till engelsmannen George Stubbs (1724–1806), berömd för sina hästmålningar. Här finns även en blinkning till den spanske barockkonstnären Diego Velázquez (1599–1660) i form av en papperslapp på en sten, ett grepp Velázquez själv använde.
– Jag har inga problem att se mig som en länk till målare tidigare i historien, säger Thomas Edetun.
Prisrosetten gjordes gråsvart för att undvika koppling till ett visst land. Valet av rosa som komplement hänger ihop med de betydelser och den laddning som är kopplad till färgen. I början av 1900-talet ansågs den i västerländsk kultur mest lämpad för pojkar, medan blått passade flickor. Kring 1940-talet skedde ett skifte och allt blev tvärtom, numera ses rosa främst som en färg för flickor. En liknande omsvängning har skett inom ridsporten. Förr var det mest män som red, medan det nu framför allt är flickor och kvinnor.
– Rosa har ju beskrivits som farlig och feminister har intresserat sig för den. Med målningen ville jag undersöka det som är kopplat till färgen, säger han.
Är du nöjd med "Horsepower"?
– I stora drag blev det som jag tänkt. Samtidigt, när man är klar med en målning så kan man aldrig leva på det, eller vara nöjd med det. Måleriet måste hela tiden återerövras och det är rätt kämpigt. Jag är överhuvudtaget inte så intresserad av att vara nöjd, i stället vill jag hela tiden vidare mot något annat.
För en tid sedan presenterades Thomas Edetun som en av de 14 konstnärer som står för den konstnärliga utsmyckningen i husen som fastighetsbolaget Botrygg bygger i Övre vasastaden i Linköping. Edetuns tanke är att göra fem meterstora trappmålningar. I början av 2018 ska allt vara färdigt.
– Jag är intresserad av hus och arkitektur och tänkte ta upp det i målningarna. Jag letar som bäst efter byggnader med kulturell anknytning, allt som kan vara intressant. Jag hittade till exempel en bild på ett hus där Vincent van Gogh bott, säger han.
Färgen i sig, vad betyder den för dig?
– Den är nummer ett. Får jag sen till en bra idé så är det en bonus. Om jag bara har en idé och inte får till färgen eller måleriet, då är det helt värdelöst. Jag kan vakna på nätterna och fundera över olika pigment och färger.