En kvart innan utsatt tid ringlar sig den lilla kön utanför Bengans i alla fall ända till butiksgrannen, och några förväntansfulla fans står i klungor eller passar på att köpa ett exemplar av skivan innan signeringen börjar. Två av dem är Josefin Stenquist och Lovisa Åslund, som säger sig vara "ganska stora" beundrare.
– Vi ska se honom på Bråvallafestivalen också, säger de glatt innan de försvinner in i butiken.
Det är både trångt och varmt inne på Bengans och personalen gör sitt bästa för att frigöra så mycket utrymme som möjligt. När ett litet bord och en stol baxas in längst in i butiken och subtilt vittnar om att idolen är nära bildas snabbt en liten folksamling runt dem.
Rebecca Nibelius och Ebba Eriksson står i utkanten av klungan. I handen har Rebecca en redan signerad skiva som hon nu vill få dedicerad, och hon medger att hon är nervös.
– Han är min favoritartist, men jag har aldrig sett honom, säger hon och berättar att en kompis tipsade henne om Krunegårdsbesöket. Ebba har följt med främst som support, även om hon gillar det hon hört av Krunegård hittills.
När artisten så äntligen anländer hälsar han med ett glatt "Hallå, hallå!" och drar igång en akustisk version av "Under broarna i Skanstull". Fansen står andäktigt tysta, med smartphones och kameror höjda för att upplevelsen så småningom ska kunna delas i den digitala världen. Under andra låten blir dock stämningen mer uppsluppen när Markus långa hår hamnar i ögonen och gör att han måste avbryta mitt i.
– Jag får skaffa ett diadem eller något, säger han och publiken fnissar.
Efter spelningen ökar temperaturen ytterligare och rödkindade fans bildar en tät signeringskö. Krunegård signerar tålmodigt cd-skivor, affischer, tygpåsar och studentgratulationskort och ställer glatt upp på bild med alla som vill.
Han berättar att de små, akustiska skivbutiksspelningarna är roliga.
– De har blivit en tradition när jag släpper ny skiva.
Till sist ebbar flödet av stjärnögda fans ut och det blir dags för Krunegård att åka vidare till Norrköping. Men han lämnar inte Linköpingsfansen opåverkade. Det vittnar Rebecca Nibelius darrande händer om.