Teaterns hus ungdomsgrupp har funnits sedan 2015 och har tidigare mest gjort mindre föreställningar med de närmast anhöriga i publiken. Förra året gjorde de för första gången en större uppsättning då de satte upp "Vargbröder", baserad på Michelle Pavers böcker. Nu ger sig gruppen på en av litteraturens stora klassiker – William Goldings "Flugornas herre". Vid rodret för projektet står 21-åriga Fanny Sjödahl som läser på teaterlinjen vid Marieborgs folkhögskola i Norrköping.
– Jag såg filmen från 1990 på en engelsklektion i åttan. Efteråt sa läraren att "nu ska ni analysera den bla bla bla". Jag tyckte att det var jättetråkigt!
För två år sedan såg hon filmen igen och den här gången gav den henne en helt annan känsla. Kort därefter läste hon boken och såg också den första filmatiseringen från 1963.
– När jag läste boken föll allt på plats. Nu är "Flugornas herre" både min favoritbok och min favoritfilm.
I hennes version av historien har pojkarna som hamnar på den öde ön bytts ut mot flickor. Ralph blir Ruby, Jack blir Jackie, Roger blir Rosa och så vidare.
– Vi vill se vad som händer när man byter kön på karaktärerna, att tjejer har samma vildhet i sig som killarna. Skillnaden blir att det inte blir någon skillnad, vi är alla människor.
Förutom pojkarna har också en moster blivit en morbror, men grisen som är en sugga i boken har fått vara det i pjäsen också. De unga skådespelarna är klädda i svart och vitt och det är scenen bakom dem också, en blinkning till den svartvita filmen från 1963. "Flugornas herre" har mängder av symbolik och har analyserats fram och tillbaka ända sedan den kom ut 1954, analyser som Fanny Sjödahl slukat sedan hon läste boken.
– Jag har fört över mycket till pjäsen också. Men jag vill inte stå med en pekpinne och säga "fattar ni, ser ni symboliken?". Om folk kommer dit och bara tycker att de har sett en cool pjäs utan att tänka mer på det så går det hur bra som helst.
"Flugornas herre" är en obehaglig historia om pojkarnas förödande försök att skapa en civilisation, grupptänkande, våld och makt. Teatergruppen rekommenderar att de allra yngsta stannar hemma.
– Det är en hemsk historia, jag vet inte hur vi skulle kunna göra den "ohemsk".
Disa Bäck, som spelar Simone, har tidigare setts i flera revyer i Teaterns hus.
– Det här är mer något som vi jobbar fram tillsammans som en grupp. Det är en helt annan typ av scenkonst, med revyerna har jag mest varit glad och tjo och tjim. Det här är djupare och jag spelar en mycket mer komplex roll.