”De dödas styre” (9) – en av Mattias Hofvendahls blyertsteckningar på Sander Lab.
Jag får den känslan när jag närmar mig Mattias Hofvendahls surrealistiska teckningskonst. Det är små, minutiöst och oerhört skickligt utförda blyertsteckningar. Detaljprecision. Bilder på barn, grenar, rötter, fåglar – och allt växer ihop. Är det mutationer efter apokalypsen? Naturen som tar över? Eller är barnen de enda som fortfarande har kontakt med naturen? Vi kan inte veta.
Men ett underjordiskt motstånd är det, ett motstånd mot vår tids ytligheter och förflackningar. Konst som kräver tankeskärpa och djupare reflektion.
Linköpingskonstnären Hofvendahl har ofta arbetat med existentiella, konceptuella och filosofiska frågeställningar. Hans formspråk är ofta sparsmakat och minimalistiskt. Ljudinstallationer är också ett naturligt redskap för honom. Nu har han valt bort det.
Dessa elva teckningar, alla med titeln ”De dödas styre”, ligger i linje med hans intressesfär. Ändå är det något nytt som utställning betraktat. Fascinerande, svår och gåtfull. Det som är svårt är intressant. Svårt, tätt och magnetiserande. Samtidigt är varje teckning stillsam. Just i denna underjordiska krypta gör de sig väldigt bra för tyst eftertänksamhet. Stadens buller där uppe hörs inte ner. Ett underjordiskt skyddsrum för överlevande.
”De dödas styre” (5) blyertsteckning
I övrigt ingår två exemplar av Artistbook. Bläddra gärna. Dessutom en växt med torra blad. Här ges titeln ”En blick mot Portbou”, där Walter Benjamin ändade sitt liv 1940. Portbou är en mycket liten stad i nordöstra Katalonien där det anarkosocialistiska motståndet mot Francos diktatur var extra stort. Franco tog hämnd och stadens invånarantal halverades. Precis som Putin gör i dag mot Ukraina. Fascister är sig lika över tid. Motstånd behövs alltid.
Det annorlunda perspektivet finns också givet i Karol Zarbocks utställning på Hemslöjdens galleri. Här ser det ut som pinnar har plockats ur skogen. Här finns rep och objekt. Men lita inte på dina ögon. Det du ser är inte trä eller hamprep utan allt är gjort i keramik. Tromp l’aeil alltså, det som lurar ögat.
Karol Zarbocks keramik i transformerade förklädnader. Bränd lera och engober ger stora möjligheter. Han har sin verkstad i gamla Gustavsbergs lokaler söder om Stockholm. Där finns ett 100-tal konstnärer verksamma.
Karol Zarbock, född 1985, uppvuxen i Småland och Skåne gick ut Konstfack 2015. Att dreja och göra bruksföremål blev inte hans modus. I stället ville han utforska material och förvandlingar till något annat. Illusionens lust och kraft. Lerans oändliga möjligheter till transformationer har blivit hans fokus. Också ett slags underground.
Karol Zarbocks keramik i transformerade förklädnader. Bränd lera och engober ger stora möjligheter. Han har sin verkstad i gamla Gustavsbergs lokaler söder om Stockholm. Där finns ett 100-tal konstnärer verksamma.