En trappa upp i kyrkans ljusa lokaler råder febril verksamhet. Hur många personer krävs för att hänga ett fotografi rakt?
– Åtminstone fem personer varav två är ingenjörer, säger Kerstin Ericson med ett skratt.
Fotografierna som är tryckta på styva skivor är inte speciellt tunga vilket gör det en aning klurigt att montera upp dem förklarar hon. Kerstin var en av tre personer som startade Linköpings fotoklubb på 80-talet. Då träffades de i ett mörkerrum i Studiefrämjandets lokaler, i dag digitaliseringen inom fotografering ritat upp helt andra spelregler.
– Det kostar inget att fota nu för tiden. Nästan alla har tillgång till en kamera och på nätet kan alla ta del av bilder på ett helt annat sätt än förr.
Själv slutade hon i princip med fotografering när den digitala utvecklingen kom på 2000-talet. När hon ställer ut nu för tiden är det med bilder hon tagit tidigare.
– Tre bilder i den här utställningen är mina, alla är tagna på en bilskrot. När jag fotar blir det mest dokumentärt, säger hon.
Fotoutställningen består av 42 bilder som alla har fångat balans på ett eller annat sätt, tagna av 26 fotografer från fotoklubben. Andra tisdagen varje månad träffas de drygt fyrtio medlemmarna. Yngre och äldre, killar och tjejer.
– Merparten är män, men det börjar förändras. Att vi är en sån blandad grupp med olika syn på saker och med olika erfarenheter gör verkligen att vi kan lära av varandra, säger Hanna Lundin, klubbens ordförande.
Hanna fotade förr mycket mode, men har nu fastnat för ett nytt sätt att närma sig fotografering.
– Jag har snöat in på bildmontage, att skapa fantasivärldar med hjälp av foto och Photoshop.
Den här gången ställer hon inte ut, men Hanna visar upp lite av det hon har gjort som ligger på webben. Lekfulla fotografier där barn gestaltar drömmar och mardrömmar, vargar som ylar och stora spindlar som kryper fram över väggarna.
– Många i klubben sysslar med naturfotografering, men vi försöker främja fotokonsten. Vi försöker titta på alla delar inom fotografering och gör mycket utflykter, håller workshops om ljussättning och redigering och bjuder in gästföreläsare, berättar Hanna.
Utställningarna som klubben arrangera en gång om året är nästan det roligaste tycker hon. Bo Nyman håller med.
– Det här blir tredje utställningen för min del. Det är väldigt trevligt, det finns mycket att lära sig även kring hur man ställer ut. Sen är det så klart även lite nervöst, man vet inte riktigt hur betraktaren kommer ta till sig bilderna. Vad kommer de att se? filosoferar han.
Bo har haft fotografering som intresse sedan han var liten, hans farfar var yrkesfotograf. Men det var inte förrän digitaliseringen av foto kom som Bo själv kände att han kunde ta del av sitt arv.
– Det öppnade verkligen upp en hel värld av möjligheter. Jag fascineras mycket av skuggor och ljuseffekter och försöker fånga det när jag fotar.
Klubbkollegan Göran Bäckman har hittat en annan nisch.
– Jag gillar att fota "street", spontana händelser och ögonblick i vardagen. Bilder som väcker en fråga, vem är det där, vad gör personen och varför.
Han pekar på en bild på en man som balanserar kringlor på sitt huvud som han själv har tagit.
– Ser du hur färgerna återkommer här? Och tittar du på linjen här, den böjer sin så härligt. Fotografering är en ögonöppnare.