Reporteruppdraget "gör en klassisk rockbandsintervju" falerar redan i hallen till radhuset i Åleryd. I den öppna altandörren lyser egenodlade tomater i vackra rader och studion intill är välstädad. Det fanns måhända en tid när drömmen om det stora "breaket" som pop-och rockband var mer närvarande för La Fleur Fatales medlemmar än nu, tolv år efter starten. Bandmedlemmarna är äldre och har som de själva beskriver det numera "riktiga jobb". De är möjligen på vissa områden mer mogna än sina 30-åriga jag, men besitter en minst lika barnsligt äkta kärlek till de brittisk-psykadeliska melodierna nu som då.
– Ja, jag skulle säga att soundet på nya EP:n känns igen. Möjligen är singeln "Suicid" lite mer matande, säger Kristian Nilsson.
Han har också gjort den längre än vanligt efter påbackning från bandet om att tidigare låtar varit för korta. Det kastas en och annan gliring till Joakim Kärling bredvid.
– Vi brukar inte ha så mycket tanke utan kör på och så låter det oftast precis som vanligt.
Singeln "Suicid" gavs ut den 17 augusti och är första spåret på nya EP:n "Bound to nowhere" som släpps på lördag i samband med spelningen på "Festival of the midnight sun" i Sjögestad. Releasen är ett resultat av det nya samarbetet med det lokala skivbolaget Lövely records och i farten passar man därför på att även ge ut bandets tidigare två fullängdsalbum på vinyl samt den gamla EP:n "My dear sorrow" som b-sida på den nya.
– En så speciell spelning som den i helgen känns extra kul att få göra, festivalen är verkligen ett bra initiativ. Nu hoppas vi bara på många besökare, säger Joakim Kärling.
Bandet har de senaste åren hellre valt gig som känts intressanta och unika än så många som möjligt. Den nya musiken började de spela in först i november.
– Vi behövde nog en deadline för att komma igång, man hinner samla på sig mycket material på fyra år, säger Kristian.
De fyra vännerna är alla från Åtvidabergstrakten och de fortsätter att följas åt. Slump eller mening, idag är de alla bosatta i Linköping med gångavstånd från varandra. Att ses för att repa är enkelt bara tiden finns.
Om tio år till, var är ni då?– Större radhus, ler Kristian och Joakim fyller på med planer på både potatisland och morotsodling som utveckling av tomatspåret.
– Nej, men är det så här kul som nu att spela så fortsätter vi såklart, vi lägger av när det blir tråkigt.