Peter Andersson i den älskade butiken Seriebörsen som han öppnade för 35 år sedan.
När Peter Andersson i november 1987 fick nycklarna till en butikslokal på Gamla Tanneforsvägen 88 var ambitionen att under en period sälja dubbletter från den egna serietidningssamlingen. Samt fylla på den med nyheter från både den svenska och amerikanska marknaden. Allt i väntan på att han skulle kunna påbörja de planerade studierna i matematik vid Linköpings universitet. Nästan på datumet 35 år senare finns butiken fortfarande kvar och studierna har ännu inte påbörjats.
Seriebörsen har blivit ett nav för regionens alla serieintresserade och har gradvis utvecklats till att även inrymma kort- och brädspel. För flera brädspelsentusiaster fyller det avlånga bordet i mitten av lokalen en social funktion, likt ett förlängt vardagsrum, under spelkvällarna varje onsdag, torsdag och fredag. Men nu finns risken att det sista numret av Spindelmannen snart sålts och att det inte blir fler partier Dungeons & Dragons.
– På grund av vikande arbetsförmåga är det bättre att någon tar över som kan göra något vettigt med butiken än att jag måste skära ner, säger Peter Andersson som nu lagt ut butiken till försäljning.
Bakgrunden till Seriebörsen går att spåra ända till Peter Anderssons läsvanor hemma i 70-talets Linghem. Framför allt var det svenska serier som tidigt fångade hans intresse och han slukade allt från Åsa-Nisse till Fantomen.
– Eftersom jag hade astma tyckte inte mamma och pappa att jag behövde hålla på med idrott som resten av familjen. Utan jag fick läsa och bli den smarta istället. Det blev väldigt mycket läst.
I de sena tonåren började samlingen växa explosionsartat. På tobaksaffären Kema, då belägen på Storgatan, kunde returexemplar av serietidningar inhandlas för en krona styck. Där fyllde han lagren och det blev alldeles för många dubbletter. Han berättar att Seriebörsen från början var tänkt som en ren hobbyverksamhet där han kunde handla med serier och träffa likasinnade.
– I början hade jag bara begagnade svenska serier. Vid den här tidpunkten beställde jag själv en del serier från USA för mitt eget intresse. Jag satt ofta och läste dessa i butiken och då blev kunderna intresserade. Då hittade jag en amerikansk distributör och har sedan 1989 försett de som vill med prenumerationer på amerikanska serietidningar.
Vad var populärt?
– Till en början var det Marvel-tidningar. X-Men och Spindelmannen gick bra, men också Vertigo-titlar som Sandman, Hellblazer, Preacher. Och självklart Batman som alltid varit stor.
Ett tydligt tecken på att Seriebörsen var ett fritidsprojekt är att Peter Andersson två veckor efter öppnandet började jobba på Systembolaget. Där stannade han kvar ända fram till 2000 för att få ekonomin att gå ihop. Omsättningen ökade successivt, särskilt efter att sortimentet breddats. Ett första tillskott kom 1994 när kortspel blev en del av verksamheten. Utöver försäljning passade Peter Andersson också på att öppna upp lokalen för kortspelande; ett initiativ som levt kvar sedan dess. Han berättar att butiken blivit som ett förlängt vardagsrum för flera kunder, ett fenomen bekant från amerikansk populärkultur.
Seriebörsen säljer framför allt mång amerikanska tidningar.
Inne i Spelbörsen spelas det spel.
Likt i Sverige såldes även i USA länge serietidningar på bensinstationer och matbutiker, men tidigt 1980-tal skedde en kraftig ökning av seriebutiker runt om i landet vilket kom att kallas för ”direct market”. Storförlag som DC Comics och Marvel förändrade samtidigt sina distributionskanaler till att endast förse seriebutiker med nya tidningar då det ansågs mest lönsamt. Seriebutiken blev därmed en knutpunkt för serieintresserade vilket kan kännas igen från en rad teveserier och filmer. Ett gemensamt drag är nästan alltid att genomsnittliga serieläsare framställs som intellektuellt begåvade män med högst begränsade sociala färdigheter, oavsett om de heter Sheldon Cooper i The Big Bang Theory eller Jeff Albertson i den tecknade tv-serien "The Simpsons" som är mer känd för sitt högst passande smeknamn Comic Book Guy.
Max Åstrand och Linus Harman (blev vänner på Seriebörsen. De har besökt butiken för att spela kort sedan 2005.
Flera besökare på plats i butiken för att spela det japanska kortspelet Yu-Gi-Oh!
I vilken utsträckning denna bild har bäring på svenska förhållanden förblir okänt men ett besök på Seriebörsen i mitten av oktober förtäljer att den manliga dominansen tycks stämma. Däremot är merparten av kunderna denna eftermiddag inte där för seriernas skull. Längs tre avlånga bord pågår olika varianter av kort- och brädspel. Vid ett av dem sitter Max Åstrand och Linus Harman som besöker Seriebörsen en gång i veckan för att spela kort. Det har de gjort sedan 2005.
– Jag lärde känna Max här på Seriebörsen och idag är han en av mina bästa vänner, säger Linus Harman.
Max Åstrand och Linus Harmans begynnande vänskap påbörjas två år efter att butiken 2003 flyttade drygt 100 meter, från Gamla Tannerforsvägen till dess nuvarande adress Humlegatan 5. Strax därefter började Seriebörsen även sälja brädspel. Peter Andersson berättar:
– Någon gång efter att butiken flyttat till Humlegatan så hörde Gamestop av sig och sade att de tänkte sluta med brädspel och undrade om jag inte ville ta mig an det också. Det gjorde jag gradvis och nu är det halva butiken. Runt 2005 började brädspelen att växa på allvar.
Peter Andersson i butiken på den tidigare adressen Nya Tanneforsvägen.
Första leveransen av serietidningar efter flytten till Humlegatan år 2003
Flytten till ny adress och ökad butiksyta blir också startskottet för vad Peter Andersson rubricerar som sina mest lyckosamma år. Under denna period bedrev han även postorderförsäljning och hade närmare 300 prenumeranter som varje månad väntade på sina beställda serietidningar.
– Fram tills att jag började bli sjuk vid ungefär 2013 hade jag ingen fritid. Det var full fart hela tiden. Folk ryckte i mig jämt. Jag hade svårt att sätta gränser. Listorna med alla som ville prenumerera blev bara längre och längre.
När var det som tuffast?
– Förra sommaren. Då låg jag på en madrass på lagret 20 minuter varje timme.
Peter Andersson har genomgått en hjärtoperation och drabbas av odiagnostiserade yrselattacker vilket påverkar hans arbetsförmåga. Att gå ner i arbetstid har haft en positiv effekt på symptomen och är en starkt bidragande faktor till det svåra beslutet att sälja sitt livsverk.
Känns det vemodigt?
– I början gjorde det det. Men jag har levt med tanken i två, tre år nu och kommit fram till att det är det bästa. Jag hoppas också få jobba kvar några timmar i veckan som resurs.
Han berättar att flera intressenter hört av sig. För regionens alla serieintresserade gäller det att hålla tummarna för att en försäljning går i lås. Flera av landets få kvarvarande seriebutiker lever en tynande tillvaro. Åtminstone enligt Serieslussen i Stockholms ägare, Erkki Häkli, som i samband med att han häromåret tvingades stänga ner butiken på grund av bristande lönsamhet förklarade för tidningen Mitt i Södermalm att ”tiden gått förbi den här typen av verksamhet”. På den punkten går Seriebörsen mot strömmen och det är tack vare stadens universitet, menar Peter Andersson, som vid varje terminsstart ser en ny kull serieintresserade hitta till butiken.
Inne i Spelbörsen spelas det spel.
Efter 35 år av arbete i seriernas tjänst börjar det bli dags för bokslut. Innan dess smider Peter Andersson planer för hur jubileet ska uppmärksammas i butiken, bland annat med extraöppet och rabatter.
Vilket är ditt bästa minne från butiken?
– Oj. Det måste vara de första gångerna min blivande fru kom in i butiken. Sedan började vi umgås.
Och nu ska ni gifta er?
– Vi har varit gifta. Det är vi inte längre. Nu jobbar hon bara för mig. Vi är fortfarande bästa vänner och bor ihop.
Vad ska du göra nu?
– Bra fråga. Men det finns ett par vingårdar och ölbryggerier som kommer att få ett besök. Helt klart.
Till sist: vilken är din favoritserie?
– Det har varit många olika genom åren. Det jag fortfarande samlar på är allt med "Aliens vs. Predator", men den är inte bra längre. Den var bra förr. Totalt sätt skulle jag nog säga att "Hellblazer" ligger bra till. Annars läste man såklart "Sandman" och den är nu aktuell som teveserie. Mycket av det som gavs ut mot slutet av 80-talet är det som präglat mitt serieliv.
Robert Aman är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet och serieforskare. Han skriver om serietidningskultur för Corren och NT och är som författare aktuell med prisade och kritikerrosade "När Fantomen blev svensk", en blivande klassiker som gavs ut tidigare i år.