Edda M hyllades för Monica Z-rollen

Det tar inte många minuter innan cirkelledare Mattias Ahlén fått de sex deltagarna att lufta sina känslor efter att ha sett ”Monica Z” som hade premiär förra fredagen.

Filmen, som följer sångerskan och skådespelaren Monica Zetterlund  (1937–2005) från värmländska Hagfors till jazzens innekretsar i New York på sextiotalet, har fått stora ord och fina recensioner – men även kritik, från dokumentärnestorn Tom Alandh, för sitt sätt att framställa pappan (spelad av Kjell Bergqvist).

”Monica Z”, med manus av Peter Birro och regi av danske Per Fly, är en så kallad biopic, ingen dokumentär utan en biografisk spelfilm, och den svåra balansgången att göra fiktion av verklighet satte ibland lite griller i huvudet på några av deltagarna.

Men inte så att det störde upplevelsen nämnvärt.

Nej, ”Monica Z” fick överlag fina betyg. Bäst, enligt en enig cirkel, var musiken, miljöerna och skådespelarna. Då framförallt Edda Magnasons filmdebut som hyllades enormt.

Ett solklar aspirant till en guldbagge för kvinnliga huvudroll.

– Hon var helt fantastisk. Och miljöerna som den var filmad i var väldigt snygg, tyckte Elisabeth Wollhed som gav en klar fyra i betyg.

Åke Sundelin hade ganska låga förväntningar på filmen.

– Jag tyckte om filmen, den är inte fantastisk, men bättre än exempelvis ”Cornelis”. Det är två ganska lika filmer; två delvis trasiga människor, fantastisk musik och stora personligheter. En svag fyra blir mitt betyg, de lysande musikscenerna får det att falla över från en stark trea, säger Åke.

Cirkelledare Mattias Ahlén, som gav en trea i betyg, tyckte att filmen saknade lite djup.

– Den är väldigt trogen sitt universum, med alla 60-talsskildringar, men personerna fördjupas nästan aldrig. De flesta personer går in på ett sätt och är så genom hela filmen. Wilgot Sjöman (spelad av Oskar Thunberg) är tråkig från början och är fan i mig tråkig hela vägen.

Lina Myrbäck höll med till viss del.

– Skådespelarna är värda en fyra och hela filmen är väldigt snyggt gjord. Men det blev lite för mycket av allt det snygga, säger Lina som gav filmen en stark trea.

Martin Ackerfors:

– Jag kände att filmen var bra, jag grät när pappan grät och så vidare. Men allt gick väldigt fort från att det gick åt pipan till att det var löst igen, så i efterhand finns luckor som jag inte köper. Men Edda Magnason och alla miljöer är så klockrena. En svag fyra.

Cirkelns yngste, 17-årige, Jacob Nilsson var såld på 60-talskulisserna.

– Jag är väldigt mycket för regi och skådespeleri. Sen såg filmen väldigt bra ut, ljud, musik och designen var verkligen jättebra. Den förtjänar en fyra.

Madeleine Gudomlund fick sista ordet:

– Det är inte filmen som jag kommer att springa och köpa direkt när den kommer ut. Men det är en bra film, någonstans mellan en trea och en fyra. En trea, säger vi.

Nästa film som cirkeln kommer att diskutera blir Lukas Moodyssons nya film ”Vi är bäst!” som går upp i mitten av oktober. Men följ gärna deltagarna på filmbloggen på corren.se.