Mattias Kronstrand sprang på crowdfunding när han sökte efter en lösning till de ekonomiska kostnaderna som kommer med att publicera sin egen diktsamling.
– Poesi är ingen kioskvältare, tyvärr, så när jag upptäckte crowdfunding tänkte jag att jag kan väl testa. Jag har ett eget förlag som jag startade år 2009. Det har funkat hyfsat, fått tillbaka pengarna i alla fall, men det är inget jag kan leva på tyvärr. Ska man kunna leva på det måste man skriva deckare eller kokböcker.
Mattias har skrivit dikter sedan sin gymnasietid och fått ett hundratal av dem publicerade i Corren.
Vad handlar dina dikter om?
– Det grundläggande i livet. Kärleksrelationer, tid som försvinner, sorg, saknad. Mänskliga möten och det vardagliga livet inspirerar mig, speciellt sen jag blev pappa och fick uppleva den här gränslösa kärleken.
Vad har du för tankar kring litteraturens utrymme i allmänheten?
– Det känns ändå lite som att litteraturen är på väg tillbaka, att man kan ana en motrörelse mot det bristande utrymmet. Det finns nog möjlighet att det kan öka med hjälp av sociala medier. Men poesin är speciellt undanskymd, även i bokhandlar märker man att det inte finns mycket av ett utbud.
Har du några favoritförfattare?
– Bodil Malmsten, bland annat. Jag gillar gamla klassiker, som Gustav Fröding. Nils Ferlin är ju lite av en husgud.
Vad är någonting du försöker tänka på när du skriver?
– Det är ju det där att det inte ska bli för banalt. Jag försöker kryssa undan klyschor och så. Men egentligen är väl en större utmaning tiden, hur ska jag hinna med allt, jag vill ha mer tid att skriva.
Diktsamlingen har Mattias valt att döpa till Tidsbiopsier och om insamlingen går vägen kommer den att publiceras 25 maj.
– En Biopsi är ett vävnadsprov man tar vid en undersökning av ett organ/vävnad vid misstanke om sjukdom. En tidsbiopsi är för mig ett nedslag i tiden. Som att man plockar ut en händelse lite slumpmässigt ur tiden.
Lena Åkesson är jazzsångerska och ska tonsätta diktsamlingen.
– Jag tycker att det är så roligt att det här händer. För många år sedan, när jag först läste hans dikter så upplevde jag att de började sjunga till mig. Jag tänkte, åh, det här är ju en Jazzballad! Det var Mattias som hörde av sig med idén om att jag skulle tonsätta dikterna, men vi båda hade ju haft samma tanke, säger hon.