Att det handlar om en protest gör han ingen hemlighet av. Ola Åstrand vill vara en kritisk röst med sin utställning Att leva under kapitalism på Passagen.
Kanske inte så konstigt för en man som har ett av sina tidigaste konstminnen från ett 1 maj-tåg när han var liten.
– Det var nåt med de där plakaten och flaggorna. Jag tyckte de var väldigt fina och de ville nåt, säger Ola Åstrand.
Vad är det i det kapitalistiska systemet som intresserar dig. Är det ren civilisationskritik eller finns det nåt annat också?– Det är bara kritik. Kapitalismen är en killer. Enligt kapitalismen är du antingen konsument eller arbetskraft, säger han.
Enligt den rådande tidsandan står knappast kritik mot det kapitalistiska systemet högst på agendan. I ett allt mer fragmentiserat samhälle finns ingen dominerande rörelse men att kritiken finns, även i en lite småborgerlig stad som Linköping, är Ola Åstrand övertygad om.
– Det finns en motkraft helt klart. Det positiva med att det finns en president som Trump kan vara att den kritiken blir starkare och att fler känner att det är viktigt att ta ställning.
– Vi får väl se vad Linköpingsborna tycker men förhoppningsvis kan det starta nåt.
Ola Åstrand är ett barn av den första svenska punkvågen och förutom att spela i olika band började han tidigt att teckna i olika fanzines. Förhållningssättet han hade då har han behållit även om uttryckssättet självklart förändrats genom åren.
– Jag jobbar egentligen på precis samma sätt som när jag gjorde fanzines. Jag är väldigt tillåtande och är inte rädd för att testa och har inga krav på att det ska vara perfekt och professionellt.
Ola Åstrand arbetar med en mängd olika tekniker som alla finns representerade vid utställningen, det är teckningar, målningar och installationer. Här finns blinkningar till bland annat 1960-talets affisch- och plakatkonst men också inslag av psykedelia.
– Jag är oren och gör allt. Jag vill inte bara vara en sak, säger han.
Ett av utställningens mest oansenliga verk kan vara lätt att missa. På en liten piedeistal under en glasmonter ligger en gammal bettskena. Ola Åstrands egen visar det sig.
– Den är helt nedsliten. Jag ser den lite som utställningens centralverk och mitt självporträtt. Den visar vad kapitalismen gör med oss, säger Ola Åstrand.