Den store Gatsby krympte i bokcirkeln

Gatsby är mer än en fiktiv romanfigur, han är en modeikon i linneväst och sidenkravatt. Han är också en sinnebild för "uppkomlingen" och en symbol för sin tid med spritransonering och maffiaframväxt mellan första världskriget och den stora börskraschen.

Han är en mytisk, hårdför man i 1920-talets USA som inuti sig har det mest blödande, romantiska hjärta.

I våras gick "Den store Gatsby" med Leonardi DiCaprio på bio, en storslagen 3D-satsning som väl kunde mäta sig med kultfilmen från 1974. Samtidigt passade två hela förlag (Bakhåll och Telegram) på att återutge boken av F Scott Fitzgerald i pocket.

Själv läste jag om den i våras och tyckte att varje sida var en fest med sitt poetiska språk. Bokcirkeln tog genast ner mig på jorden.

Susanne Abel hade inte läst boken förut och var besviken:

– Jag känner mig tom. Boken är oavslutad och löst sammanhållen, jag hade önskat att han hade fördjupat fler delar. Nej, om den tycker jag inte, den känns ytlig.

Henry Jansén hängde på:

– Det är svårt att se att det är en klassiker. Den beskriver människans ytlighet på ett sätt som blir övertydligt in absurdum. Det är så många olika epsioder att det nästan förstör boken, det hade varit bättre med ett eller två spår som han fördjupat.

Björn Lundin låg inte långt ifrån:

– Det är en amoralisk bok om amoraliska människor. Den handlar om vårdslöshet, människorna är vårdslösa med varandra och sina egna liv. Men den är också vårdslöst skriven, det är som om författaren mer har en önskan att skriva snygga saker än en idé som han vill lyfta fram. En skrivövning.

Också Björn var förvånad att boken har klassikerstämpel.

Men Pia Jagerfelt bröt av och såg med andra ögon på boken, både gentemot de andra och sig själv:

– Först var jag förvånad att boken valts till bokcirkreln, men nu när jag läst den har jag större förståelse. Intrigen är oförutsägbar och jag håller med om att den är amoralisk, vilket jag gillar. Jag fastnar för förståelsen av Gatsby, det här är ju en tragisk kärleksroman, kärleken är stark, men Gatsby kan inte utveckla den. Hans kärlek är egentligen en föreställning om kärlek.

Så du gillar boken ändå? frågade jag hoppfullt.

– Ja, jag är mer positiv, men jag är lite kluven, sa Pia.

Dennis Östryd kom till ytterligare tröst (för mig). Han är lärare i engelska och har läst Gatsby säkert 5-6 gånger, fast på engelska, berättade han.

– Klart att cirkeln ska ha en klassiker och att det är en klassiker. Jag måste säga att den tappar väldigt mycket i översättningen. Men den är läsvärd ändå, för miljöerna bland dessa kalla överklassmänniskor, från överdådet hos Gatsby till asklandskapet hos den stackars bilmeken.

Björn fyllde i:

– Ja, dess värde är ju som tidsdokument. Och när man tänker efter är ju mordet en klassuppgörelse, här kommer bilmeken och dödar den likgiltiga överklassen som dödat hans fru utan att höja på ögonbrynet.

Dennis:

– Den visar en ihålig amerikansk dröm.

Erica Månsson går i gymnasiet och har inte haft Gatsby som kurslitteratur, även om den kan förekomma på litteraturlistorna, enligt Dennis. Erica sa efter kvällens diskussion:

– Jag vill läsa den en gång till! Jag vill se efter om de här många sidospåren är nödvändiga. Bboken ÄR ytlig, men ändå sorglig. Jag tyckte om den, det är så målande beskrivningar av festerna och man häpnar, var det accepterat bland vuxna människor att bete sig så?

Cirkelledaren Jakob Carlander fick avsluta:

– Jag tänkte på Hemingways "Och solen har sin gång" som vi läst i en tidigare bokcirkel. Om man jämför så har Hemingway ett mer hårt, rumphugget språk. Kanske att Fitzgerald har ett för poetiskt språk för just den här berättelsen.

– Men poängen för mig är att en människa har upplevt en lycklig stund (Gatsby hade en kort romans med Daisy före kriget) och för att återuppväcka just den så fördärvar han livets alla andra möjligheter. Boken handlar om olyckan att inte kunna leva.