Det börjar med en film. En planlös, vindlande färd genom tysta, öde gator. Himlen är ljus men trädgårdarna dunkla. Stumma villor med mörka fönster passerar förbi.
Har man någon gång cyklat vilse efter en fest i Tallboda på försommaren är det inte svårt att känna igen stämningen. Den suggestiva musiken bidrar.
Sedan går blicken till bilderna och texterna på väggen intill. Trädgårdar, husfasader. Röster som berättar. Missbrukaren. Han som spelar för mycket. Han som tränar mer och mer. Hustrumisshandlarens barn som ber till Gud. Hon som fasar för att öppna ännu ett brev från Försäkringskassan. Och hon som misstänker att grannarna är swingers.
Börjar man läsa är det svårt att låta bli att fortsätta. Finns det inga normala människor här? Är det ingen som är lycklig, eller åtminstone nöjd?
Det här är en utställning som visas i Skådebanans galleri Linköping från 30 oktober till 20 november. Den heter "BordunaGarden: 03.30 - 04.10 04 06 2018-58°25’43.0”N 15°41’14.0”E".
Kombinationen av idyll, dolda hemligheter och obestämbar hotfullhet för tankarna till "Twin Peaks", "Blue velvet" och andra verk av David Lynch.
– Ha ha, det har jag inte tänkt på alls, säger Bo Samuelsson som är en av tre upphovsmän bakom utställningen.
– Det har jag tänkt på. Han har ju ett starkt musikaliskt förhållande till sin konst. David Lynch kommer man inte ifrån, säger Sten Sandell,
De är båda födda i slutet av 50-talet och uppvuxna i Tallboda. Sedan många år bor de i Stockholm. Bo Samuelsson är konstnär, Sten Sandell är musiker. BordunaGarden är en serie gemensamma utställningar de gjort tillsammans med andra konstnärer. Stefan Nordquist, som skrivit texterna, är även han en gammal lekkamrat från Tallboda.
Bo har filmat och Sten komponerat, men båda understryker att utställningen är ett gemensamt arbete.
– Vi har ju inte varit helt samstämmiga hela tiden, men det berikar resultatet och gör det roligt att samarbeta, säger Bo Samuelsson.
Filmen är inspelad i Tallboda, men alla bilderna är inte tagna där och texterna beskriver fiktiva röster. Det viktiga är betraktarens subjektiva upplevelse, säger upphovsmännen.
– Jag känner en delaktighet med rösterna. Jag var 18 år när jag flyttade till Stockholm. Då ville jag bara härifrån. Nu har jag en annan, mer oproblematisk syn på Tallboda, säger Sten Sandell.