Under tre veckor har dansföreställningen ”Moln” repeterat i Dansens Hus i Linköping. Men att kalla det för en regelrätt repetition är inte helt sant, för publiken är alltid välkommen in och säga vad de tycker och tänker. Och bli en del av den lika bisarra som vackra uppträdandet om döden, där målgruppen primärt är tonåringar.
– Den handlar om att döden är inte slutet utan att allt är ett kretslopp. Det finns inget nytt på jorden och vi är alla de som är borta. Det är inte jättevanligt att man pratar med ungdomar om döden, men jag vill inte att varken de på scen eller i publiken ska gråta utan att man kunna prata om döden utan att behöva säga ”ta i trä”, berättar Destiny Johanna Bergvall som har satt upp föreställningen.
I bakgrunden spelas berättarröster upp, där människor har läst in förskrivna berättelser baserat på historier om döden som Destiny hört. På scenen tar dansarna Frida Krantz, Hanna af Kleen och Patrik Häggström plats. ”Moln” är lika delar dans som Lucha libre-brottning, en slags Mexikansk variant av wrestling där deltagarna bär färgglada ansiktsmasker.
– De firar dödens dag och det är inte som Kristi himmelsfärdsdag här i Sverige där man sätter ner en liten lykta och hej hej, och så går man därifrån. Där värdesätter man de döda för att de har betytt nånting. Här är det som att nån dör och man får inte prata om det. Det finns inget utrymme för sorg och när man sörjer så är man instängd i sig själv.
Inför föreställningen så har Destiny pratat med tonåringar och äldre på serviceboenden om deras relation till döden. Om vad det betyder för dem och om vad som händer när livet nått sin ände.
– Det var aldrig någon som sa att allt är slut efter döden. Alla pratade om vad som ska hända efteråt på ett eller annat sätt. Någon vill kremeras och få sin aska kastad i havet. Sedan avdunstar vattnet upp till molnen och från molnen regnar vatten ner på alla de älskar.
Under kvällen har föreställningen premiär och förhoppningen är att sälja in ”Moln” till högstadieskolor, så den kan fortsätta spelas upp och väcka tankar, känslor och diskussioner.
– Det finns ett behov i samhället att prata om döden utan att man skrynklar ihop sig och sätter sig i ett hörn. Att man vågar ta i elefanten i rummet. ”Moln” är en väldigt lätt föreställning där man kan se det man vill se. Och jag tycker att dans är ett bra sätt att visa utåt vad som händer inuti oss.
Var: Dansens hus, Linköping
När: 8 juli kl 18 och 9 juli kl 14