Ankan blandar humor och allvar i showen: "Om man skojar lite om det som är jobbigt, då får det lite mer mening tycker jag".
"Alla känner Ankan – en humorshow av och med Anders Johansson" har varit på Sverigeturné i mer än ett år nu. Det var inte planerat, men föreställningen blev så populär att den förlängdes under hösten.
– Det här egot måste nog läggas i is ett tag! Jag har liksom ingenting att klaga på. Det hade varit förmätet. Är man som jag är och gillar massor med bekräftelse så mår man bra. Dessutom tjänar jag pengar på det. Det är helt obegripligt hur bra det har varit, säger "Ankan" och skrattar.
Föreställningen, som är Ankans första egna show, har spelats upp emot hundra gånger nu.
– I början var det lite jobbigt (eller ja, jobbigt och jobbigt, man får sätta saker i relation förstås), men jag tyckte det var svårt att vara själv. Man har ju någon timme där innan showen när man är helt ensam och sitter och tittar på sig själv i spegeln. Den timmen har varit svår att hantera.
Vad är det som gör att du känner så?
– Nej men du vet, folk har lagt tid och pengar så det är klart att man känner ett jäkla ansvar. När man har en egen föreställning kan man inte ha en dålig dag, det är inte tillåtet och ska inte vara heller. Men det där lär man sig hantera, det är mycket bättre nu.
Publiken har fått möta en mer personlig Ankan än tidigare. Hur har det varit att visa den sidan av dig själv?
– Det har varit belönande och folk har reagerat positivt. Jag vet att det är lite klyschigt med komiker som plötsligt ska bli allvarliga, det är inte min mening. Men jag känner att det har varit givande att ha en grundton i föreställningen som faktiskt spelar roll.
I föreställningen som Ankan beskriver som "rolig och bitvis tramsig" pratar han även om saker som är jobbiga. Ibland använder han sig själv som exempel och berättar om när han själv mått dåligt.
– Jag har varit glad utåt sett i snart 30 år och om publiken kan få med sig bilden av att "det där jobbiga hände honom men han är ju glad ändå", hoppas jag det kan vara lite befriande.
Föreställningen, som framförs på bredaste östgötskan förstås, har redan varit i Linköping två gånger. Båda gångerna var det fullsatt inne på Konsert och Kongress, som är en speciell plats för Ankan:
– Jag älskar den där lokalen, främst för att jag var med för hundra år sedan när den var ny och det var tufft att vara där. Detta låter negativt men jag menar det positivt – lokalen andas Socialdemokraterna har partikonvent 1985 och det finns något väldigt fint i det där.
Hur har det varit att köra din egen föreställning just där?
– Man har såna jävla förväntningar när man kommer hem. Det är stort, det är slutsålt, så det var svårt att leva upp till mina egna förväntningar till den första föreställningen. Andra gången var jättebra men jag hade tappat rösten. Jag åt svinmycket kortison och då blir man ju lite speedad, så jag hade en jävla energi, men det kräver nog den där lokalen.
Snart dags för den tredje föreställningen som också är slutsåld. Du har lovat att bjuda på "en extra lång överraskningsdopad grand final” – vad innebär det?
– Och det förstår ju du också att det kommer jag inte svara på även om det ingår ju i ditt jobb att fråga, skrattar han och fortsätter:
– Jag kan säga såhär: föreställningen är redan lite för lång och nu kommer den att bli alldeles för lång. Det är bara att köpa.
Föreställningen den 29 november blir den allra sista. I alla fall för den här gången.
– Det känns lite deppigt att det snart är över och jag kommer nog drabbas av "post production depression". Det blir ju så tomt. Men det går över, det är en väldigt snäll form av depression får man ändå säga och vi har redan börjat planera för nästa idé.
Ankan har spelat föreställningen närmare hundra gånger nu. Finalen i Linköping blir den allra sista.
Även om just den här föreställningen går i graven har han fullt upp framöver. Ankan driver podd och efter nyår ska han iväg på en längre TV-inspelning som han ännu inte får prata om. Men en stor nyhet som han faktiskt får berätta om är att det kommer ett nytt TV-program på SVT i vår som heter "Rostiga roadtrips".
– Jag och min vän Valle Westesson har gjort ett program där vi köper en bil för max 10 000 kronor. Sen bygger vi om bilen och kör den till där den är byggd och ger bort den. Vi kollar på jättekonstiga saker på vägen och det blir många roliga möten. Det är ett jätteroligt program som jag är väldigt stolt över.