Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, var på blixtbesök i Linköping under Musikhjälpen och Corren fick en intervjutid. Vi drar igång redan i hissen, vilket passar henne utmärkt, hon vill se ett rörligare och tydligare SR.
Ett pinfärskt exempel: Sveriges Radios kulturbevakning får en ny form om några veckor. ”P1 kultur” kommer att härbärgera dagens mer nischade program som ”Kino”, ”Kritiken” och ”OBS Magasin”.
– Det är nog knappast troligt att dagens ”Kino” är den ultimata titeln på ett film-magasin. ”P1 Kultur” är tydligare. Diskussionen har varit att det finns en risk med för många programnamn. Det blir tre programledare och två sändningsorter, vi hoppas och tror att lyssnarna följer med oss.
Du har varit vd för SR sen 2012. Vad är roligast med jobbet, jag menar det är knappast Musikhjälpen, stoj och glam, varje dag?
– Jag gillar att vara med och rita de stora linjerna inför framtiden, det är kul att tänka i strategier, att orientera sig i omvärlden, ha koll på åt vilket håll publiken rör sig och vilken roll vi då ska spela i allt detta. Men intresset för Musikhjälpen är fantastiskt.
Utlandsbevakningen är en av de viktigaste uppgifterna för public service. Ett växande problem är att journalister världen över blir allt mer utsatta. För snart två år sen mördades Sveriges Radios utlandskorrespondent Nils Horner i Kabul på öppen gata.
– Vi möter detta hot genom att ha en otroligt bra säkerhetsutbildning med uppdateringar för utrikeskorrespondenterna, men försöker också utbilda chaufförer och fixare. Men det finns ingen möjlighet att bedriva journalistik, att jobba på fältet, om man inte ingår i en större grupp, förklarar hon.
Nils Horner blev skjuten med två skott i nacken. Sådant går inte att försvara sig emot. Men händer det som inte får hända så är det bra om det finns fler personer på plats. Medarbetare som vet vad som ska göras och det känns ovärderligt, säger Cilla Benkö.
– Mordet på Nils tog oss alla mycket hårt men vetskapen om att vi hade gjort allt vad vi kunde för att förhindra mordet var en liten, men ändock tröst.
Vi byter ämne. Det talas om bra (och ibland sämre) radioröster. Hur ser du på det?
– Det kan verkligen skifta från fall till fall. Jag tror att de bra radiorösterna har förmågan att framkalla bilder hos lyssnaren. En bra radioröst är framför allt fängslande. Det kan vara en duktig radiosportreferent eller en fantastisk nyhetsuppläsare. Det gäller att fånga publiken med rösten, det vi ska vara bra på är ljudet. Minst 67 procent av det vi lägger ut på webben ska innehålla ljud.
Ett mjukare, men inte mindre viktigt, samtalsämne är barn och barnkultur. Jag som själv är ett barn av 50-talet lyssnade dagligen på ”Barnens halvtimme”. Efteråt har jag förstått att radion på den tiden var en plattform för de allra främsta inom barnkulturen: Lennart Hellsing, Astrid Lindgren, Thomas Funck (Kalle Stropp och Grodan Boll) och…
– … Barbro Lindgren, glöm inte henne, fyller Cilla Benkö i.
Hur förvaltar barnradion det kulturarvet?
– I dag är surfplattan den dominerande prylen för barn mellan två och tio år. Och när de fyller tio tar mobiltelefonen över. Vi försöker möta detta med hög kvalitet. Vi släppte nyss en ny version av den populära ”Radioapan”, som innehåller sånger och sagor och finns som app. Det här har vi tagit fram tillsammans med barn och småbarnsföräldrar. P4 är en familjekanal och det är viktigt att ge även de minsta får innehåll med hög kvalitet, säger hon och hivar upp sin mobil ur väska.
Via några knapptryck får jag en kortdemonstration av hur SR:s barnkulturkan se ut i dag.
Vi tar glashissen ner till entréplanet. Som hissmusik väljer jag att nynna på en goding från Hakkebakkeskogen: ”Räven sover också nu med svansen bakom örat”. Den som tvåriga barnbarnet brukar sjunga.