Det har gått ett halvår sedan Björn Larssons hem togs över av det stora tv-teamet från SVT.
– Det var den mest surrealistiska upplevelsen, att komma hem till sig själv och det är fullt med människor.
Björn Larsson kokar kaffe och ställer fram tunna kaffekoppar med tillhörande fat. När det efterfrågas mjölk tas inte hela mjölkpaketet fram. Det hälls upp i en liten mjölkkanna som också får ett eget fat.
Björn blev tillfrågad att vara med i tv-programmet som går ut på att fem främlingar ska gissa var de andra bor genom att besöka varandras hem. De första tre gångerna Björn fick frågan av SVT sa han nej.
– Min kompis sa att jag skulle säga ja till mer. Jag har lätt att säga nej till saker. Men jag sa ja och ångrade mig ganska snabbt, men det var bara att köra på.
Att gissa var de andra deltagarna bodde trodde han skulle vara lätt när han hade varit hemma hos alla.
– Jag tänkte att alla kommer ha alla rätt. Jag kände mig tvärsäker, det kändes så självklart.
Det första som sker i programmet när deltagarna träffas är att programledaren avslöjar vad alla har för yrke som en liten ledtråd.
Det var något som snarare stjälpte än hjälpte.
– Det var det jag föll på. Jag trodde att det skulle vara mer ledtrådar än det var, eller så hade jag förutfattade meningar, säger Björn som arbetar som inredare.
Björn hade fel på två som han placerade i fel hem.
– En av dem var journalist och jag hade en bild av hur journalisthem ser ut.
Hur ser det ut hemma hos en journalist?
– Jag tänker att ett journalisthem är mediapräglat av böcker och teknik på ett eller annat sätt. Fördomsfullt tänker jag också designmöbler, fårskinn och ljust trä.
Där gick du bet?
– Ja.
Alla deltagare utom en gissade att det var Björn som bodde på Billa gård. Han försökte spela ointresserad av sitt hem och som att han inte kände igen sig, allt för att de andra deltagarna inte skulle upptäcka att det var Björns hem de var i.
Vad avslöjade dig?
– Jag vet inte riktigt. Jag har ju bara saker omkring mig som jag gillar så man får inte avslöja det utan vara neutral.
De andra hemmen som Björn fick se blev han fascinerad av. Ett av dem var ett ”tiny house”, ett litet bostadshus på få kvadratmeter, motsatsen till Björns utsmyckade inredningsstil.
– Jag tycker att kvadratmeter är målet i livet, säger Björn och skrattar.
– Ju större desto bättre. Om man gillar prylar som jag behöver man kvadratmeter.
Huset är på 220 kvadratmeter men drömmen om att bo större finns, men det finns ingen plan på flytt.
– Jag skulle kunna tänka mig att bygga nytt och stort. 500 kvadratmeter är en lagom volym.
Björn beskriver sin inredningsstil som engelsk.
– Jag gillar äldre och historiska miljöer. Jag brukar säga att min favoritstil är någon som har bott i ett slott men flyttat till en stuga.
Inredningen kan för ett kort ögonblick kännas lite snobbig, men för Björn är inte märken eller designernamn det viktiga.
– Jag är väldigt prestigelös. Jag gillar att matcha och när saker stämmer. Märke eller design är av mindre vikt för mig.
Ofta hittar Björn sina inredningsprylar på loppis.
– Jag köper sällan något som är nytt till mitt hem.
Han pekar på ett litet fat i tenn.
– Det här är från loppis. Jag tror att det kostade 15 eller 25 kronor.
Han vänder på fatet. Prislappen är kvar. 25 kronor.
Plötsligt kommer det ljud från Björn telefon. Han har ställt ett larm.
– Ojdå, nu kan det nog vara så att det är något jag ska köpa.
Mycket riktigt. Larmet går för att en grupp stolar säljs på en auktion på nätet.