Randi Leirnes drog fullt hus vid lördagens vernissage på Sander.
Passagen, Galleri Sander, Ölbacken, Krogen Amerika och Saab Art Gallery. Alla lockade flanörer. Samplanering borde vara en självklarhet. Men man får gå tillbaka till 1980- och 1990-talen när det skedde senast. Därefter har alla tillämpat individuella vernissager. Men nu behövs nygamla grepp igen.
I kritiska och dystra tider behövs kanske konsten allra mest. Det har hänt förr. Vissa forskare menar att de berömda grottmålningarna tillkom för 35 000 år sedan under klimatkalla perioder med brist på föda och bytesdjur. De uttrycksfulla djur- och jaktscenerna blev magiska ritualer för överlevnad.
Nu är det andra tider med andra metoder. Konstnärer idag rör sig fritt mellan olika material och genrer. Variationsrikedomen är ofta spännande och överraskande. Man tvingas känna och tänka i nya banor. Konstnärer propagerar inte, de gestaltar ofta komplexa fenomen.
Låt oss börja i Passagen, Linköpings konsthall. Där presenteras för första gången i länet tre, för oss ”nya” konstnärer. Konstcuratorn Simone Schmid har sammanfört konstnärerna Noora Schroderus från Finland och Olle Stjerne från Amsterdam till utställningen ”Spectacles of Truth”.
Översiktsbild med Noora Schroderus till höger med sitt gröna textverk och Olle Stjernes vita skulpturer på golvet.
Konstnärerna undersöker vår tids verkligheter på flera plan. Politiska, sociala och digitala förändringar påverkar oss hela tiden. Kroppen, skulpturen, de mediala filtrens förmåga att påverka oss i vårt seende och tänkande. Vad är sant? Vad är fiktivt sken? Hur manipulerade blir vi?
Olle Stjerne och kuratorn Simone Schmid.
Olle Stjerne hittar en medeltida träskulptur föreställande Johannes Döparen i gotländsk kyrka. Han filmar vyer av Linköping och omprogrammerar sekvenser i ny tappning. Lutande plan och trottoarstenar från Amsterdam omskapas till närmast arkaiska skulpturer som liknar pansarhinder. Här finns både lekfullhet, allvar och humor.
Likaså hos Noora Schroderus. Hennes textila objekt är transformationer från ”True Crimes”. En mjuk cykel i svartvitt tyg. Sedlar från olika länder förses med peruktrådar. I en serie stora fotografier utforskar konstnärernas förhållande till ”konstvärldens” olika rum. Abstrakta bubblor i en handfast vardag.
Noora Schroderus.
Som separatutställning finns långa serier av mjuka, svartvita fotografier av Oskar Ohlsson, bosatt i Stockholm. Han är fascinerad av öar. Gotland, Cuba, Madagaskar, Gran Canaria, Lomboc, Bali och Island har han besökt med sin kamera. I mörkrummet skapar han på klassiskt, analogt sätt och gärna med äldre papper sina mjuka, poetiska konstfoton. Finstämt och känsligt.
Oskar Ohlsson framför sitt bilddraperi.
Oskar Ohlsson ”Fishing boats”, Madagscar, en av drygt 50 svartvita fotografier från sju olika öar i världen.
Kännetecknande för de tre konstnärernas arbeten är den framslipade precisionen, omsorg om detalj och helhet. Allt oväsentligt är bortfilat.
Lite mera vilt och anarkistiskt möter oss Lars Hoffstens utställning i Krogen Amerika. Han har släppt alla hämningar. Som kollage, rytmer och bildklipp har han tapetserat väggarna. Men man känner igen hans musikalitet, motivkretsar och teman från grafiken. På sätt och vis är det vitalt och nyskapande, lite uppiggande faktiskt, att han trots sjukdom och skador från påkörning av el.cykel lyckas åstadkomma allt detta. En sällsynt fin uppmuntran och gåva fick Hoffsten på vernissagen från Linköpingssonen Ludwig Göranssons far Thomas med originalmusiken som LP från filmen ”Oppenheimer”.
Intensiva rytmer och bildcollage präglar Linköpingskonstnären Lars Hoffstens utställning på Galleri Krogen Amerika.
Strax nedanför Krogen Amerika på Storgatan kunde man göra en paus och läska sig med en lokalproducerad öl i Café Ölbacken. Ett gemytligt och bildtapetserat rum som mest liknar en konstnärlig och rumslig installation.
Runt hörnet längre ner på Nygatan ligger Galleri Sander. Linköpingskonstnären Randi Leirnes drog fullt hus till sin likaså fullmatade utställning.
Randi Leirnes ”Hemmavid”, en av hennes målningar. Utställningen har titeln ”This Land is your Land and This Land is my Land” med referens till Woody Guthrie.
Hon har en alldeles egen tonart i måleriet. Ett slags ”proletärpoesi” med motiv från industrier och bakgårdar. Men också många portioner fin naturlyrik. Kanske lite synd med ogrundade panåer som suger färgerna onödigt torra. Men det är nog medvetet. Insmickrande är det minsta av allt Randi Leirnes vill vara.
Vi börjar med skulptur och slutar med skulptur. Längst bort i Tannefors ligger Saab Art Gallery. För er som sett Johan Wikings glada och guldskimrande skulptur ”Harry” vinka och heja nere vid Tinnerbäcksravinen är detta ett kärt återseende.
Johan Wiking Saab Art Gallery med skulpturen ”Surf brons” i förgrunden.
Nu får vi en bredare uppfattning av hans gedigna konstnärskap som förutom fyndiga skulpturala verk även innehåller akvarellbilder och grafiska verk. Vi får inte glömma att lyfta på hatten för konstnären och rådgivaren Björn Svensk, som bjöd in Wiking.
Oj, vilken härlig helg med så mycket ny och bra konst att uppleva och reflektera kring!