På vissa bibliotek har man börjar använda lägre hyllor för att få en bättre översikt om vad som pågår. "Det är ett bra sätt, men samtidigt vill vi ju ha plats för många böcker", säger Marie Sääf och Malin Rosén.
I våras infördes en lag om möjlighet att porta personer från butiker. "Personer som inte kan bete sig i offentliga miljöer", som justitieminister Morgan Johansson (S) sa när han för en vecka sedan presenterade ett förslag att kunna göra likadant på bibliotek.
Förslaget innebär att en åklagare kan besluta att en person förbjuds att besöka biblioteket efter att denne gått över en gräns. Åklagarens beslut kan sedan bestridas i en domstol. Förbudet gäller i ett år och kan straffas med böter eller fängelse om det bryts.
På Stadsbiblioteket i Linköping ser man både för- och nackdelar med förslaget.
– Jag tror inte att det kommer att röra sig om särskilt många personer, säger Marie Sääf, bibliotekschef i Linköpings kommun.
– Nej, inte där personer gjort saker som resulterar i en polisanmälan, säger Malin Rosén som jobbar som bibliotekarie på Stadsbiblioteket.
Men störande personer och beteenden förekommer frekvent på stadens bibliotek.
– Vi har låntagare som kan upplevas som obehagliga för oss i personalen och för andra besökare. Då kan det ofta handla om alkohol eller droger. Vi har någon sådan situation varje vecka. Vissa är små saker men andra är större, säger Malin Rosén.
Vid små saker brukar personalen säga ifrån själva, vid större tillkallas väktare.
Var ska man dra gränsen? Hur stilla ska det vara på biblioteken?
– Vi vill inte ha stök på det sätt att man kastar böcker till exempel. Det ska finnas läsro, men samtidigt ska vi vara ett levande bibliotek och småbarnsföräldrar ska våga ta med sina barn hit utan rädsla för att störa.
Marie Sääf har arbetat inom bibliotek i över tjugo år och säger att stöket inte har blivit värre på senare år, i alla fall i Linköping.
Problemen skiljer sig något åt mellan Stadsbiblioteket och de mindre stadsdelsbiblioteken, där grupper av ungdomar utgör en stor del av störningarna.
– Vi har hört hur kollegor i andra städer har det betydligt värre än här. Men jag tror att det kan kännas skönt att kunna ta till en portning om det behövs, säger Marie Sääf.
"Jag är inte orolig generellt på min arbetsplats. Men jag bär larm", säger Malin Rosén som jobbar som bibliotekarie på Stadsbiblioteket.
Malin Rosén säger att många bibliotekarier instinktivt vill värna idén om bibliotek som en öppen plats för alla.
– Det kan bli att personal väljer att inte anmäla när man vet vilka konsekvenser det kan leda till. För att man tycker synd om dem. Vi vet att vi är en viktig plats för många av de som skulle kunna bli störande.
– Men samtidigt ska alla kunna känna sig trygga.