Så sent som förra hösten var han tillbaka i hemstaden Linköping och ledde Östgötabandet i en mycket välbesökt konsert/berättarkväll på Backstage i Konsert & kongress. Han berättade då att han, konstigt nog, inte spelat i hemstaden sedan han var i Folkets Park med Arne Domnérus i mitten av 50-talet.
– Han hade en enorm betydelse som kompositör och arrangör, säger länsmusikchef Tomas Herrgårdh, på den tiden då han spelade trumpet var hans solon i världsklass. Sådana storheter som Miles Davies tog efter dem. Som instrumentatör var han oerhört underfundig och busade med musikerna.
– När han var här för ett år sen ville han absolut bo på Frimis, eftersom han var för ung för att komma in där när han växte upp i ett hus (som är rivet) i närheten. Och så skojade han om att han ville åka med sin egen buss till konserthuset.
Gunnar Ekermo skrev om konserten i Corren: "Från 70-talet minns jag med glädje hans båda skivalbum med psalmer respektive barnvisor, och lyckligtvis hade han valt att återanvända några av dessa. De är oerhört bra, speciellt 'Har du sett herr Kantarell' och 'Uppå källarbacken' är kluriga och fulla av humor."
Bengt-Arne Wallin började som flygtekniker på Saab. Han spelade dragspel innan han gick över till trumpet. På 50- och 60-talen spelade han trumpet i Arne Domnérus storband, med Seymor Österwall på Nalen och i Harry Arnolds Radioband. 1972–1993 var han pedagog vid Musikhögskolan i Stockholm, och började därefter spela med egna gruppen Five to Five.
Han deltog även i Melodifestivalen som kompositör fem gånger. Mest kända låt är "Nygammal vals" med Svante Thuresson och Lill Lindfors som vann den svenska uttagningen 1966. Den kom sen tvåa i Eurovision. Se uppträdandet här:
Wallin skrev också musiken till en lång rad filmer, som "Chans" (1962), "Goltuppen" (1991) och "Härifrån till Kim" (1993).
Bengt-Arne Wallin tilldelades bland annat Jan Johansson-stipendiet och Illis Quorum av femte storleken.