I utkanten av Ödeshög planeras för nya lägenheter på mark som idag är en åker.
Efter stort motstånd från OPEC och tunga oljenationer, som Saudiarabien, fick vi på övertid en överenskommelse om att världens länder ska genomföra en övergång bort från fossila bränslen – alltså kol, olja och naturgas – i energisystem. Det ska ske på ett rättvist och ordnat sätt, men också i ett snabbare tempo ”under detta kritiska årtionde”. Målet är att hela världen inte skall släppa ut växthusgaser som vi inte kan fånga in och lagra eller återanvända i industriella processer efter år 2050.
Exakt hur avtalet påverkar våra liv beror på hur världens länder går från ord till handling. Ett avtal mellan alla världens länder lägger bara ett gemensamt golv. För vår del handlar det om hur EU:s regelverk och den omdiskuterade svenska klimathandlingsplanen skärps för att bidra till avtalet.
Trots osäkerheten innebär överenskommelsen mellan 197 länder i Dubai en symbolisk vändpunkt. Det skickar en stark signal till världens marknader om att klimatomställningen rullar på, om än fortfarande i allt för långsam takt. Det är början till slutet, som chefen för FN:s klimatkonvention sammanfattade förhandlingarna i en parafras på Winston Churchills berömda ord när britterna kunde skönja att krigets vindar hade vänt. Investeringarna i olja och naturgas lär fortsätta. Men investerare kommer sannolikt att alltmer dra öronen åt sig. Efter 30 år av förhandlingar kunde till slut inte ens oljestaterna stå emot världssamfundets beslutsamhet att signalera att fossil-eran är på väg att fasas ut. Pensionspengar och fonder som investeras i fossilindustrin är inte bara taskigt mot kommande generationer, utan blir sannolikt allt sämre investeringar om avtalet i Dubai går från ord till handling.
Björn-Ola Linnér är professor på Linköpings universitet och forskar kring politiken för att ställa om samhällen världen över för att hantera klimatförändringar och stimulera global utveckling.
Avtalet innebär också att världen skall tredubbla kapaciteten av förnybar energi och fördubbla energieffektiviseringen fram till 2030. Länderna förbinder sig också att skynda på minskningen av utsläpp från vägtransporter, bland annat genom att utveckla infrastruktur och snabbt öka andelen fordon med inga eller mycket låga utsläpp. Budskapet är tydligt till fordonsindustrin, bilköpare och mackägare. Bensinpumparna kommer att bli allt sällsyntare medan laddningsställena breder ut sig. Det kommer bli allt enklare att köra fossilfritt och krångligare att vara fossilberoende.
Men de närmaste årtionden kommer inte bara att präglas av klimatkrisen utan också av den ökande förlusten av biologisk mångfald och allt större utmaningar till att trygga livsmedelsbehoven världen över. Varje år speglas den insikten allt tydligare i klimatförhandlingarna. Avtalet uppmuntrar därför till att söka helhetslösningar där hållbart jordbruk, motståndskraftiga livsmedelssystem, och naturbaserade lösningar bidrar till att binda koldioxid, ökar den biologiska mångfalden och tryggar människors livsmedelsförsörjning.
Trots osäkerheten innebär överenskommelsen mellan 197 länder i Dubai en symbolisk vändpunkt. Det skickar en stark signal till världens marknader om att klimatomställningen rullar på, om än fortfarande i allt för långsam takt.
I Östergötland står vi väl rustade med vårt fokus kring systemlösningar för industri, energi och jordbruk och fokus på förnybar energi, energilagring, resurssnåla lösningar och livscykelbaserade affärsmodeller. Men följer Linköping avtalets uppmaningar är det också slut på att offra Östergötlands fantastiska åkermark för bostäder och köplador. Det kan i gengäld ge oss en rikare natur, ett levande jordbrukslandskap och en stolthet över att vi i en klimatförändrad värld är med och bidrar till mänsklighetens grundläggande behov av näringsrik, sund och god mat.
Avtalet till trots, den kanske mest slående förändringen vid COP28 var för mig det tankeskifte som alltmer slår igenom: Många bedömare inom forskning, politik, civilsamhälle och näringsliv ser klimatomställningarna som rika möjligheter för oss att forma attraktivare, tryggare, välmående och hälsosammare samhällen. Att samhällstransformationer för att möta klimatutmaningarna utgör möjligheter till att forma en bättre värld var också en devis för den svenska paviljongen i Dubai där Business Sweden samlade en imponerande uppslutning från många av landets ledande företag. I längden är kanske de allra viktigaste resultaten från klimatförhandlingarnas enorma mötesplats dessa frön till drömmar, innovativa planer och inspirerande samtal om hur nyformade samhällen kan växa fram för att möta en klimatförändrad värld.
Björn-Ola Linnér är professor på Linköpings universitet och forskar kring politiken för att ställa om samhällen världen över för att hantera klimatförändringar och stimulera global utveckling.