I somras hade jag glädjen att live få försjunka i Anna Ternheims musik. Sångerskan avslutade festivalen Stockholm Music & Arts och gick på scenen vid midnatt. Gitarr, röst, piano, och ett knippe nya sånger. Inget band i ryggen, inga krystade ”bekännelser”.
Denna vår ger hon 48 konserter, och spelar både i Linköping och Norrköping.
– Det har blivit jättebra kvällar, och ingen är den andra lik, säger Anna Ternheim som länge har känt suget efter att möta publiken tillsammans med ett band.
Hur laddar du inför en konsert typ den du ger i Linköping den 18 mars?
– Jag krånglar inte till det. Sover ordentligt. Äter rejäl frukost. Lägger mycket tid på att boa in mig, att känna till konserthusets eller platsens historia. Jag försöker att få till en bra låtordning och att njuta av ögonblicket.
Större delen av hösten 2015 förberedde hon utgivningen av nya albumet ”For the young”. Tio nya låtar som på hemsidan kompletteras med några suggestiva svartvita videor, signerade Jerker Josefsson.
Jag lyssnar själv hungrigt på dina album, fastän det ofta tar några genomlyssningar innan jag hittar in till musikens kärna.
– Sättet vi lyssnar på musik idag kanske inte direkt premierar det jag vill skapa. Men troligen är det så att många av mina sånger håller längre över tid. De innehåller fler lager som man upptäcker så småningom. Det är ett medvetet arbetssätt som min producent Andreas Dahlbäck och jag trivs med. Att skriva låtar är ungefär som att fiska. Det händer ju trots allt fisken nappar, och då måste man vara beredd så att tillfället inte glider en ur händerna.
Men när vet du mer exakt: den här låten ska bara med på nästa album?
– Så sent som möjligt. Man petar i detaljer, låtordning och annat in i det sista.
Skulle du vilja att någon utomstående tog på sig att varudeklarera din musik?
– Ha! Det jobbet görs ju redan av alla recensenter. Men en fyllig bruksanvisning kanske vore något.
Vad sägs om "Om man orkar med att lyssna på denna skiva två gånger så kommer den att växa till att bli en jättefavorit"?
– Nej, så här blir bättre: "denna skiva intages bäst med lurar promenerandes i solnedgången”, säger Anna med ett smittande skratt.
Vad blir du själv inspirerad av?
– Jag tycker väldigt mycket om Leonard Cohen, både texterna och musiken. Framför allt de skivor han gjorde tidigt i karriären. "Songs of love and hate” är en skiva jag älskar med låtar som ”Famous blue raincoat”, det finns något där som vore spännande att utforska. Jag sjunger duett med Jerry Williams på hans senaste album. Och jag tolkade Back Street Boys-låten "Show me the meaning of being lonely" på Nobelfesten. Jag inspireras också av New York, där jag bor sen åtta år tillbaka.