I somras blev du Årets sångerska på Dansbandsveckan i Malung. Vad är det som gör dig till en så bra dansbandssångerska?
– Det är svårt att veta. Det är till hälften en jury och till hälften människor som ringt och röstat, och de som har ringt gissar jag har sett hur mycket jag älskar mitt jobb.
Hur mycket är röst och hur mycket är utstrålning?
– Ska någon ringa in och rösta gäller det att de känner för bandet och mig, och då gäller hela paketet och att resa runt och träffa alla människor. För juryn är det mer röst skulle jag kunna tänka mig.
Martinez har funnits sedan 70-talet men har fått en rejäl skjuts i karriären sen du kom med för fyra år sedan. Vad har hänt?
– Det beror väl på att vi har hittat rätt. Vi har en tydlig stil i både hur vi ser ut och låter, med en blandning av egna låtar och 60-talscovers. Publiken vet vad de får: glada egna låtar och jag i prickig klänning.
Ni är två generationer som möts i bandet. Hur märks det?
– Det märks inte så mycket. Men Danne och Tommy har varit med länge och bidrar med vishet och vet hur saker och ting fungerar.
Hur känns det att spela på hemmaplan?
– Det är alltid lite speciellt. Martinez är ett Norrlandsband, från Härnösand, men jag bor och är uppvuxen i Linköping. Men vi har nästan inte spelat i Östergötland sedan jag började i Martinez, och nu blir det dessutom tillsammans med Titanix från Valdemarsvik. Det finns inte så mycket dans i Linköping sedan Cupolen la ner, så det är roligt att de satsar i Garden nu.
Var: Sväng'it värre, Garden, Konsert & kongress, Linköping
När: 1/10 kl 20