Andreas "Mow" Johansson är uppväxt i Skänninge och bodde i Linköping från och till under tio års tid. Numera bor han på Kungsholmen i Stockholm och arbetar med rekrytering.
Tidigare i år stod det klart att det blir en svensk version av "Love is blind" där 32 singlar ska dejta och sedan förlova sig – utan att någonsin ha sett varandra i verkligheten. Därefter ska de leva ihop för att se om relationen håller för ett giftermål.
Bland deltagarna hittar vi tre östgötar, Norrköpinsbon Sami Mäkinen, Victoria Wiklund från Linköping och Andreas ”Mow” Johansson från Skänninge.
För de som hunnit titta på de fyra första avsnitten som släppts står det klart att fem par förlovat sig och därmed fått se varandra för första gången. I kommande avsnitt kommer tittarna få följa paren på vägen mot ett eventuellt giftermål.
Bland paren återfinns ingen av de östgötar som deltagit, och därmed blev det ingen kärlek för varken Sami, Victoria eller Andreas.
I alla fall inte vad tittarna får se.
– Jag får inte avslöja hur det gått. Det finns ju möjlighet att fler hittat kärlek, men att det inte har lett till giftermål. De har bara möjlighet att fortsätta filma ett visst antal par. Från dejterna och många timmar av samtal för alla deltagare, ser tittarna bara en bråkdel av det som händer, säger Andreas "Mow" Johansson.
Så det kan vara så att du hittade din kärlek där, även om det inte syns i TV?
– Det kan jag tyvärr inte svara på...
Hur känns det att inte synas efter att ändå ha deltagit?
– Personligen så känns det inte så mycket. Jag var inte med för att synas i TV, jag var där för experimentet och för att hitta kärleken. Jag var till och med lite rädd för att det skulle filmas, det var en stor oro innan. Jag tänker lite väl mycket på vad folk ska tycka, så det gör mig ingenting att jag inte syns så mycket, säger Andreas.
– Det jag dock tycker man kunde tagit med är lite mer material från allas dejter. Speciellt första dejterna, då kunde tittarna fått se hur trevande och nervöst det kan vara och därmed känna igen sig lite i sitt eget dejtande.
”Jag var ganska skraj innan och osäker på om jag skulle våga vara med, men i efterhand ångrar jag ingenting. Det var en jättehäftig upplevelse”.
Det blev alltså ingen fortsättning på resan för de flesta deltagarna. Däremot fick alla uppleva första delen av experimentet: att dejta bakom en vägg i så kallade "pods".
– Det var lite svårt i början när man hade så extremt kort tid med alla. Det gällde att snabbt komma fram till vad som är viktigt för en. Min största lärdom av att dejta på det sättet är nog att bli bättre på att ställa mig själv frågan: vad är det jag vill få ut av den här relationen och vad är viktigt för mig?
– En annan sak som jag tar med mig är att man är helt avskärmad från omvärlden där inne. Allt brus och alla störningsmoment vi har i vanliga fall försvann och jag lyssnade verkligen på varenda ord personen sa. Det kanske kan vara en uppmaning till folk; att försöka vara mer närvarande och fokusera mer på den person man har för avsikt att lära känna eller dejta.
Här är killarna som deltar i "Love is blind".
...Och så den givna frågan: tror du att kärleken är blind?
– Den kan vara blind, men det ska rätt så mycket till. Man behöver vara öppen och leta efter rätt saker hos den andra och stå fast vid det. Då tror jag att kärleken kan vara blind.
Hur har det varit för dig att se programmet nu efteråt?
– Min största reflektion när jag tittar på programmet är hur många fina samtal som fanns som man inte har tagit med. Jag hade hoppats att det fanns lite mer av det, så att tittarna förstår varför vissa faktiskt väljer varandra. Ibland ser det ut som att paren går från noll till frieri på en sekund och man kanske inte förstår vad det är som gjort att de föll för varandra.
– Men det är svårt att se det utifrån när man själv har så mycket mer bakgrundsinformation.
Här är tjejerna som dejtar i "Love is blind".
Får man se er andra något längre fram i programmet?
– Vi vet inte, vi har inte sett mer än vad ni har gjort. Men det är möjligt.
Hoppas du på det eller inte?
– Jag vet inte, jag har inte brytt mig så mycket om det heller om jag ska vara ärlig. Men vi får se. Vi kan berätta mer sen när alla avsnitt har sänts.
Vad är det viktigaste du tar med dig från hela den här upplevelsen?
– Att jag vågade släppa kontrollen och faktiskt bli filmad. Jag var så skraj för det innan jag var med. Det har varit den största utmaningen, men också det som varit mest utvecklande. Jag tar med mig att jag inte ska bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker helt enkelt.
Jessica Almenäs är programledare.