Agnes Matsdotter på favoritcafét Babettes.
Det är mycket på gång för artisten, skådespelaren och Linköpingsbon Agnes Matsdotter. Hon har precis släppt en ny låt, vunnit priser på Lalala-Galan och 4 juni tävlar hon i P4 Nästa Östergötland. Men kan hon njuta av framgången eller är det ständigt fullt fokus på nästa mål?
– Jag vill inte fokusera för mycket på skyhöga mål eller drömmar. Om folk följer mig och lyssnar på min musik kan jag göra det jag tycker om, och när jag får pengar för det kan jag göra det ännu mer. Självklart har jag mål, jag vill framåt och genomföra mina kommande projekt, men det viktigaste är ändå att ha kul.
Hur kändes det att vinna "Årets helhet" och "Årets musikvideo" på Lalala-galan?
– Jätteroligt! Den musikvideon till låten "Tre gånger" är så jag, så det känns väldigt fint att bli bekräftad för något sådant. Årets helhet är ju "the big price" med pokal och grejer, och den var jättefin! Jag har aldrig sportat eller något så jag har aldrig vunnit ett sådant pris, säger hon med ett skratt.
På vilket sätt är musikvideon "väldigt du"?
– "Tre gånger" handlar om min egen ambivalens och att jag är rätt jobbig att ha att göra med. Videon är ganska äcklig, med mycket sexanspelningar, och jag tycker att den balanserar mellan allvar och humor, högt och lågt. För det är väl så kärlek är och det är lite så jag känner mig som person.
Agnes nya singel "Salt" handlar om när det har varit osäkert i en relation, men man har vågat satsa ändå och nu är allt bra. Hon berättar hur hennes låtskrivarprocess brukar se ut:
– När jag gör musik börjar det oftast med att jag verkligen vill säga något. Jag har skrivit en låt nu som först blev en debattartikel, men sedan kände jag att det inte riktigt var mitt medium så jag skrev en låt istället. Bäst blir det egentligen när text och melodi kommer samtidigt, för då är de verkligen gjorda för varandra.
"Jag giggade här en gång och då fick jag en fin mugg. Men den har gått sönder nu så jag måste nog spela här igen snart", säger Agnes.
Musiken har funnits i Agnes liv så länge hon kan minnas. Hon har alltid sjungit, skrivit låtar och provat på en rad olika instrument. På gymnasiet gick hon musiklinjen på Södra Latin i Stockholm, men där hände något som fick henne att tvivla på om hon verkligen ville jobba som artist.
– Jag var inte mogen nog för att plugga musik just då. Det dödade min musikglädje jättemycket, att gå på schemalagda musiklektioner.
Det tog något år efter studenten till dess att hon hittade tillbaka till musiken och började skriva låtar igen. Då insåg hon också att hon ville jobba med musik till varje pris.
Jobbar du med musiken på heltid idag?
– Nej jag jobbar med teater också på Östgötateatern. Där är jag stage manager, och jobbar delvis som skådespelare och skriver. Så jag arbetar med konst men jag har ingen konstnärlig anställning fullt ut. Men jag är väldigt glad över att få jobba i den världen, att få sjunga, skapa och skriva i min vardag.
Agnes berättar att hon har skrivit en pjäs som handlar om förföljelsemani. Innan hon började gjorde hon knappt någon research utan gick helt på sin egen känsla. När den var färdigskriven gick hon igenom den med en psykiatriker, som tyckte att den blev mer verklig av att inte vara "by the book".
– Som ung och liten är det väldigt kul när man vågar välja själv hur man ska göra. Det har verkligen varit en process för mig, att våga lita på min egna kreativitet. I början tänkte jag mycket på hur man "ska" vara som artist, men nu känner jag mig hemma i att vara som jag faktiskt är.
Agnes har nära till skratt. Här skämtar hon med en kvinna vid bordet bredvid.