Det är skumt i Westmanhallen på Östergötlands museum. Ljuset är nedtonat för att inte bleka de kläder från museets samlingar som är grunden för utställningen ”Pärlor, paljetter och politik – ett dynamiskt 20-tal”. Jobbet med att få allt på plats pågår som bäst. Någonstans står en kaffebryggare och puttrar, eller, nej, det visar sig vara en ångstation som används för att släta ut plaggen.
– Textilfibrerna mår också bra av fukt, säger Ragnvi Andersson, museipedagog.
Arbetet med klänningarna, som det i huvudsak handlar om, har pågått i ett par månader. För att kunna ställas ut har de behövt förstärkas. Pärlor och andra utsmyckningar tynger ner.
– All belastning ligger på axlarna, och eftersom tyget är tunt har vi behövt staga upp kläderna inifrån, säger Ragnvi Andersson och visar en sidenklänning med långa snörmakerier i rayon (ett för tiden helt nytt material) från ärmarna och vid kjolfållen.
Kläderna är en donation från modeskaparen Emy Fick, som flyttade till Östergötland i mitten av 40-talet. Tillsammans med Elisabeth Glantzberg startade hon 1910 Birgittaskolan i Stockholm, en modeateljé och sömnadsskola döpt enligt tidens vurm för Heliga Birgitta. (För Linköpingsbor kan det ju vara bra att veta det inte finns någon koppling till gymnasiet Birgittaskolan.)
Samarbetet mellan de båda företagarna började snart gnissla. 2014 gick de skilda vägar och startade var sin ateljé. Emy Fick värnade traditionella värden och såg gärna att kunderna var adliga. Elisabeth Glantzberg var mer progressiv och engagerade sig bland annat i kampen för kvinnlig rösträtt.
– Kvinnosakskvinnor sökte sig till Glantzbergs ateljé på grund av hennes kläddesign, säger Maria Carlgren som skrivit avhandlingen ”Birgittaskolorna” om de båda kvinnorna och deras företag.
När Emy Fick blev änka i början av 30-talet försämrades hennes ekonomi. I mitten av 30-talet stängde hon sin ateljé, och ungefär tio år senare lämnade hon, som sagt, Stockholm för Östergötland. Här bodde hon bland annat på Boxholms säteri och Strålsnäs herrgård. Fick byggde upp en stor samling med kläder, möbler och annan kvarlåtenskap från sitt liv. Vid hennes död 1959 donerades den till Östergötlands museum.
Vid sidan av Emy Ficks bevarade 20-talskläder har länsmuseets utställning också en sektion med klänningar och kappor som sytts upp i våra dagar. Förlagorna är skisser av Siri Derkert, en konstnär som Elisabeth Glantzberg började samarbeta med några år efter brytningen med Emy Fick. Kläderna har kommit till genom ett projekt på Textilhögskolan i Borås.
– Jag har velat lyfta fram den tysta kunskap, den sömnadskonst, som väcks till liv när man arbetar med kläder som dessa, säger Gunnel Larsson som drev projektet.
Även om Derkerts formgivning var tänkt för tidens radikala kvinnor så är den, tvärtemot vad man kanske kan tro, utformad för att förstärka det feminina. En genomtänkt strategi, berättar Maria Carlgren.
– Man gjorde så för att undvika att bli förlöjligade och liknade vid män, eller beskyllas för att vara homosexuella.
"Pärlor, paljetter och politik" kommer att vara öppen till slutet av februari nästa år.
– Att bygga en så här omfattande utställning är en stor investering. Det här är också en samling som det är värdefullt att visa länge. Eftersom kläderna är ömtåliga är det kanske sista gången vi kan ställa ut dem, säger Olof Hermelin, chef på Östergötlands museum.