Klockaren Pierre Hagberg lyfter upp en platta ur golvet i domkyrkan, och hans ansikte lyses upp underifrån. Där under finns en stor gyllene pärla, ett klot av guld. Det är den första av pärlorna i Frälsarkransen. Intill finns en inskription: ”Du är gränslös, du är nära, du är ljus och jag är din”.
Det har gått 20 år sedan Martin Lönnebo slutade som biskop i Linköpings stift. Och det har gått 20 år sedan han lanserade Frälsarkransen, det lilla ekumeniska radbandet som det kristna bokförlaget Verbum har sålt i hundra-tusentals exemplar. Den första versionen gjorde Martin Lönnebo av vanliga träpärlor från Panduro hobby. Den variant som invigs i domkyrkan i dag är inte lika anspråkslös.
18 hål har tagits upp i golvet. Tillsammans bildar de en vandringsslinga runt domkyrkan. De stora pärlorna är tillverkade av Reijmyre glasbruk och Borghamns stenförädling.
– Det här är en helt östgötsk skapelse, säger landshövding Elisabeth Nilsson stolt, på norrländska.
– Östergötland kan, inflikar Martin Lönnebo, också han på norrländska.
Och så börjar den 85-årige förre biskopen visa Via Sacra, den heliga vägen, som slingan döpts till.
– Ju längre jag lever desto mer tänker jag att den största bristfaktorn här i världen är visdom, säger han.
Frälsarkransen, och den heliga vägen runt Domkyrkan, är en hjälp till eftertanke.
De olika pärlorna symboliserar olika aspekter av livet – kärlek, död, hemligheter – och ger möjlighet till reflektion och därigenom inre mognad.
– Och när man gått den här träningsrundan kan man fortsätta på den stora slingan här utanför – livet, säger Martin Lönnebo glatt.
Men får man göra så här stora förändringar i domkyrkan, som har anor från 1200-talet?Jo då, länsantikvarien har varit med hela vägen.
– En del hål fick vi flytta på, när vi stötte på gamlamurar från 1100-talet, berättar klockaren Pierre Hagberg, som var den som kom på idén att sänka ner pärlorna i golvet.
Och att byta ut stenplattor i golvet är inte så dramatiskt. De vanliga släta, som inte är gravhällar, är från 1960-talet.
Man kan tro att kyrkan är något stort och evigt som inte förändrats på tvåtusen år. Men en till synes självklar sak som ljusbärarna, där kyrkobesökaren kan tända ett ljus, är också en uppfinning av Martin Lönnebo, från 1968.
– Även skeptiker kan tända ett ljus, och be en ordlös bön, säger 85-åringen som satt så stort avtryck i det andliga livet, avtryck som nu kan synas i domkyrkan i hundratals år.
Den här slingan är ett avtryck som sitter längre än det du redan gjort. Hur känns det?
– Snart är det bortglömt att det var jag som gjorde det. Och det är som det ska vara.