Hela hennes färgglada utstyrsel och hela hennes sprudlande personlighet står i bjärt kontrast till det hon berättar.
I hela sitt liv har hon varit sjuksköterska. De senaste fyra åren som rådgivare på 1177 vårdguiden. Hon har älskat jobbet, älskat att hjälpa. Men i november tog det tvärstopp.
– Från att tidigare alltid ha känt att jag verkligen gjorde skillnad för människor växte en oerhörd frustration fram under pandemin. Många som ringer 1177 är så rädda, besvikna och frustrerade. Det finns en sorg och en uppgivenhet. Ofta har jag sagt "gå ut från din lägenhet, sätt dig på en stol i solen, titta på andra människor!".
I telefonen mötte hon människor som slutat leva, som var så impregnerade av pandemin att det överskuggade allting.
– Coronasymtomen var så nyckfulla och det var oerhört svårt att vägleda människor när vi själva inte hade svaren. Våra riktlinjer ändrades ideligen.
En del som ringde under våren, då pandemin briserade, hänvisa till olika saker de läst om i någon tidning, som att viruset påverkar lukt och smak.
– Men det var innan vi fick de signalerna uppifrån och till slut visste jag varken ut eller in.
Stressen flåsade henne i nacken, allt fler uppvisade tecken på psykisk ohälsa och frustrationen över att inte kunna hitta rätt verktyg för stöd och hjälp till de ringande tog knäcken på henne. I november gick Siv till sin chef och bad om en lång paus.
Nu är telefonen utbytt mot en ateljé i Vasastaden, med takfönster för ljusets skull.
– Jag målar på heltid för första gången. Det är mitt sätt att bidra till att minska obalansen i världen. Jag planerar en utställning i maj, kanske utomhus med tavlor som hänger på klädstreck eller i någon lite ruffig fabriksmiljö med tegelväggar.
Så från att ha varit en färgglad konstnär "i smyg", mest för husbehovs skull, har Siv klivit ut ur garderoben och är full av tillförsikt när hon nu målar, inte det hon ser utan det hon känner.
– Just nu arbetar jag med tre teman. Mångfald, kvinnoförtryck och den läkande planeten.
Genom hela vuxna livet har konsten varit ett redskap för Siv att hantera livet och främst de djupa dalarna. Sveken och förlusterna. Oron över planetens tillstånd. Men hon gör det inte genom att måla mörkret.
– Jag fokuserar på det friska, de goda krafterna och hoppet. Tillfrisknandet av såväl kroppar och själar som vår hotade planet. På det sättet hoppas jag kunna hjälpa fler människor än jag kunde via 1177.
Hennes tavlor är färgglada och fyllda av symbolik. Det hemska och skrämmande kan anas där, men kvävs av hopp och spirande grönska. En urkraft som besegrar mörkret. Så bli en rundtur bland Sivs tavlor rena vitamininjektionen.
Berätta om första tavlan!
– Jag var 18 år och drömde att jag borde måla. Dagen därpå gick jag till färgaffären och sa: "Hej! Jag ska måla en tavla, vad behöver jag för att göra det?" Jag gjorde en matsäck, gick till min favoritvik i Oxelösund och började. Två och en halv timme senare fanns det en tavla framför mig, min allra första.
Vad tänkte du?
– Att det var overkligt och skrämmande. Den var så fin, men jag kan ju inte måla! Det måste ha varit en engångsföreteelse, tänkte jag. Den kom med på en utställning och när en kund ville köpa den utbrast jag "Nej, det går inte. Den har ju jag målat. Den kan inte säljas!" Jag vågade inte tro att jag skulle kunna måla lika bra en gång till.
Var det svårt att sadla om?
– Ja. Som sjuksköterska har du väldigt strikta ramar att förhålla dig till. Fem milliliter är fem milliliter. Du drar inte upp lite extra, för omväxlingens skull. Jag var tvungen att slå sönder de ramarna för att komma åt det andra; kreativiteten, fantasin och uttryckslusten.
Hur känner du dig när du målar?
– Som att någon annan tar över mig. Från att på kvällen ha en tanke om en målning vaknar jag med en klar bild av hur den ska se ut. Men vid staffliet utvecklas ofta den tänkta bilden till något nytt. Det är förunderligt.
Har du helt släppt vården?
– Nej. Jag ska som timanställd och via 1177 hjälpa äldre människor att boka tid för vaccinering. Jag har också erbjudit mig att delta i själva vaccineringen. Men sen vill jag bara måla, måla, måla.
Vaccin genom en spruta – eller vaccin genom att med konst ingjuta mod hos de modlösa och hopp hos de hopplösa.
Sjuksköterskan fortsätter med sitt omvårdnadsvärv, om än i annan form.