Stämningen var först pirrig när Lilla bokcirkeln denna gång träffades på Correns redaktion. Frågan är vem som var mest nervös – Linköpingsförfattaren Ingelin Angerborn eller 13-åringarna Leila Darwish, Hijran Fataliyeva och Josef Eladelli?
Bokcirkelledaren Jakob Carlander mjukade snart upp stämningen och efter en första runda där ungdomarna kallade boken "spännande", "mycket bra" och "hur läskig som helst" så sa Ingelin lättat "vilken tur!" och snart regnade frågorna.
Varför började du skriva böcker?
– Min mamma jobbade på bibliotek, hon lånade med böcker hem till mig och jag var ofta hos henne på jobbet på väg från skolan. När jag var i eran ålder, då tyckte jag att det var väldigt kul att läsa. Och redan då började jag tänka att det verkade kul att vara författare. Men sen när jag blev äldre, runt 18 sådär, då tänkte jag att, nej, författare, det var nog inget yrke som man faktiskt kunde bli. Så jag jobbade med andra saker och sen började jag inte skriva förrrän jag var uppåt 35.
I "Hjärta av damm" händer en del oförklarliga saker på den gamla teater, där en grupp skolungdomar går på teaterkurs under höstlovet.
Varför är det skumma saker i dina böcker?
– Jo, jag är förtjust i skumma, lite mystiska saker, om det finns nånting mer än det vi ser här, säger Ingelin eftertänksamt. Jag är nyfiken på det och hoppas att det finns. Det är nog därför jag skriver såna böcker.
Är författare ett yrke? Har du skrivit många böcker?
– Jo, författare är ett yrke. Jag har skrivit 24 eller 25 böcker nu, de sex senaste är kapitelböcker som "Hjärta av damm". Det är ett fritt och bra jobb så jag är bortskämd på det viset. Jag kan göra nåt annat en dag om jag hellre vill det. Men det gäller ju också att ha självdisciplin och jobba flitigt. Och det är ju ingen som ger mig arbetsuppgifter, jag måste hitta på vad jag ska göra själv.
– Ja, men så är det ju med allt i livet, säger Leila, man kan inte sitta och vänta på att nån ska komma och knacka på!
Nej, det håller alla med om och skratten sprider sig runt bordet, innan frågorna börjar igen.
Har du sponsorer?
– Nej, men jag har ju ett förlag, Rabén & Sjögren, det står här på boken, visar Ingelin. Där har jag en redaktör som läser mina manus och föreslår ändringar och så.
Går du med på alla?
– Nej, absolut inte! utbrister Ingelin, men jag har en jättebra redaktör som heter Ylva, så vi blir oftast överens.
Hur kom du på den spännande miljön?
– Min man (Niclas Angerborn) spelar ju teater. Det är en häftig miljö och jag blev glad när jag kom på den. Den rosa teatern i boken finns inte på riktigt, det är en blandning av flera teatrar, Stora teatern i Linköping och Arbis, som ju är rosa. Och flera andra, jag googlade och tittade på många. Jag har alltid en bild i mitt huvud innan jag skriver.
I boken ska ungdomarna sätta upp pjäsen "Det mystiska huset". Den hittade Ingelin bara på. Men sen upptäckte hon att hon behövde en riktig pjäs för att kunna sätta in alla i rätt roller.
– Så nu har jag skrivit den pjäsen, berättar hon, nu finns "Det mystiska huset".
– Den kanske vi kan spela i Globengruppen! säger Josef som har teater som sitt stora intresse.
Sen berättar Ingelin att hon tjänar ungefär 15-20 kronor per såld bok (oj, vad lite, säger bokcirkeldeltagarna) och att "Hjärta av damm" tog fem månader att skriva.
– Herregud, vad lång tid, säger Josef.
– Ja, det tycker jag med, det är den bok som tagit längst tid, säger Ingelin.
Vad är syftet med böckerna?
– Jaaa ni, funderar Ingelin, jag vill nog få läsarna att fundera på vad som finns och inte finns och hur världen hänger ihop. Och så vill jag skriva en spännande och underhållande historia som är rolig att läsa.
***
Läsambassadörer: Lilla bokcirkeln lever vidare. De sex bokcirkeldeltagarna kommer att fortsätta som läsambassadörer på sin egen skola, Skäggetorpsskolan.
De ska gå ut i sjätteklasserna och berätta om "Hjärta av damm".
Ett författarbesök med Ingelin Angerborn planeras också, berättar läraren Lisa Wirén Dahlgren och projektledaren Benjamin Imamovic.