Klädd i en vit klänning sjöng Laleh framför de tusen, åter tusentals människor som hade samlats till en minneskonsert för Utøyaoffren 2012. Regnet hindrade inte Rådhusplatsen i Oslo från att fyllas med närmare 60 000 människor. "Some die young" gick på repeat i Norge efter attackerna, i sex veckors tid låg den etta på norska singellistan. Hennes låt blev en symbol för att minnas de döda.
"I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive
The best I can
I will tell them to the children
If we have some, if we have some
That I’ve always felt the feeling we would die young
Some die young, some die young"
I den finstämda dokumentären "Jag är inte beredd att dö än", där Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm följde Laleh under två års tid, filosoferar Laleh själv om låtens innebörd. Hon säger: "Some die young. Just den meningen, och I will tell your story. Det finns någonting i det som jag tror många med mig känner igen sig i. På ett sätt har man inte en tilltro till framtiden. Men man vill det, man hoppas det. Men man måste också förstå att Some die young, en del människor går bort för tidigt." Sångerskan har själv levt ett liv kantat av död. När hon var liten dog hennes bror av hjärtfel, och bara tolv år gammal bevittnade hon hur hennes pappa drunknade. Men bakgrunden till "Some die young" är grumlig och Laleh har sagt att låtens betydelse ändras från dag till dag. 2012 författade Laleh ett öppet brev till Norge som ger ytterligare ljus över låtens innebörd: "Tack för att ni har kämpat, tack för att ni har varit så starka och tar er sakta igenom detta som våra hjältar. Tack för att ni lärt mig vad det är jag skriver om och för."