Under medeltiden var Söderköping en av landets viktigaste hamnstäder och en plats för kungakröningar och riksmöten. Den stolta medeltidshistorien förvaltas väl och stadskärnan är lite som ett levande museum. Skyltar berättar om byggnader och stadens historia under våra fötter. Bebyggelsen domineras av hus från 1800- och 1900-talen och man blir man lätt nostalgisk i den sommarprunkande småstadsidyllen. Men utställningen ”Dömd till galge och gren” slår effektivt bort alla svepande ”det var bättre förr”-tankar. Den berättar om otäcka medeltida straffmetoder som gatlopp, hängning och stupstock.
Men vi ska vandra i nuet och konsten.
Vi börjar vid Rådhuset, där de tio konstnärerna och konsthantverkarna i Bland Art driver sitt galleri. De tar emot besökare en vecka var under sommaren och under vårt besök är Kerstin Danielsson på plats i galleriet. Hon är textilkonstnär från Skärblacka och är tillsammans med Ulla Nerman och Ulf Ekervik nya i föreningen.
– Det känns fantastiskt kul. Det är en trevlig grupp och man behöver träffa andra när man sitter så mycket i sin ensamhet och skapar, säger hon.
I sommarutställningen sätter Ulla Nermans strandskator en humoristisk prägel på utställningsrummet, där väggar och golv fylls av textil, måleri och keramik. Kerstin Danielsson visar sparsmakade, textila, hängsmycken för rum, vävda som ryamattor. Tygbitar av material som chiffong, bomull, taft, och plast skapar liv och skiftningar i vävens yta. Den gråtonade väven ”Där ute är det så tyst” viskar om saknad och ensamhet.
– Men det finns lite röda stänk i den. Det känns ljust och hoppfullt, säger Kerstin Danielsson som också broderar och då blir uttrycket mer lekfullt än stramt.
På baksidan av Rådhuset finns ”Tidvatten”. Så heter Inger Sannes havsinspirerade skulptur i vit Camarramarmor, mjukt rundad och välkomnande. I broschyren ”Konstträdgårdar, konst och trädgårdar” står att konstnären vill att skulpturen ska upplevas med kropp och själ, och att man gärna får känna, sitta eller klättra på den.
En ännu mer stilla oas för sinnen och själ är Skvallertorget. Den platsen är sannerligen inte lätt att hitta, åtminstone inte om man försöker följa smidesskyltarna som måste ha vridits åt fel håll? Några hantverkare i Drothemskvarteren tittar förbryllat på mig när jag frågar om vägen.
– Nä, här finns Hagatorget och Rådhustorget, men Skvallertorget ligger ju i Norrköping!
Det visar sig att de befinner sig kanske 70 meter från torget som är stadens minsta. Frågan är om man ens kan kalla platsen för torg. Nåväl. Följ Broder Everts gränd mot ån, så kommer du rätt.
Ur trädäcket på platsen intill ån sticker tre huvuden upp – eller kanske är rörelsen den motsatta. Kanske sjunker de i själva verket ner i vattnet? Konstnären Mikael Lundberg berättar om ”Skvala, sorl och larma” på sin webbsida och att han vill skapa ett spänningsförhållande genom huvudenas placering, blickriktningar och emotionella skiftningar. Visst bjuder verket in till funderingar på denna meditativa plats, omgiven av doften av klosterväxter och ljudet av brusande vatten.
Så börjar hungern göra sig påmind under denna sinnenas promenad. Tipset från den tidigare Söderköpingsreportern är att välja Farmors café intill Göta kanal, som sedan fem år drivs av paret Lisbeth och Kent Tornelid. Där finns vaniljbullar som smälter i munnen, generösa öppettider och plånboksvänligt bryggkaffe.