Varför bråkar högern om public service?

Moderatledaren Ulf Kristersson tänker sig en regering tillsammans med Kristdemokraterna – stödd av Liberalerna och Sverigedemokraterna – och i det tilltänkta underlaget finns en majoritet som vill se över public service-uppdraget.

M:s, KD:s och SD:s synpunkter på public service må skilja sig åt, men enligt TT:s kulturpolitiska valenkät är alla tre eniga om att uppdraget ska stramas åt.

Varken M eller KD är dock särskilt konkreta med vad som menas med en åtstramning, utan talar om ett "tydligare" och "smalare" fokus och ett "stärkt kärnuppdrag". SD är också svävande i sina ordval, även om partiet har företrädare som basunerar ut att public service "ska reformeras i grunden", vilket SD:s Björn Söder nyligen skrev på Twitter. SD:s enda konkreta förslag vad gäller en sådan reformering är att slå ihop de tre public service-bolagen (SVT, SR och UR) till ett.

L däremot går mot strömmen. Partiet vill att public service även i framtiden ska ha ett brett uppdrag. En avsmalning finns inte på agendan. Partiet vill till och med skydda public service-medierna genom att trygga deras oberoende i grundlagen.

Med andra ord kan det bli bråk om public service – men varför går åsikterna isär?

Ideologisk fråga

Medieanalytikern Olle Lidbom menar att det i grunden handlar om ideologi.

– Man har olika syn på statens roll i samhället. Moderaterna har alltid varit kritiska, men på kommersiella grunder. Det public service gör anser de att det fria näringslivet borde kunna sköta. Staten ska inte vara en central aktör, säger han.

– Liberalerna däremot ser public service som en viktig del av ett fritt samhälle och menar att staten har ett ansvar för att det ska finnas fria medier.

SD å sin sida är enligt Olle Lidbom mer sakpolitiskt orienterade.

– De har åsikter om detaljer i sändningar och kring innehållet. Där påminner de om Miljöpartiet som ville ha dagliga nyhetssändningar om klimatkatastrofen. När man kommer ned på den nivån så handlar det om att lägga sig i.

Svårt att förändra

Men det är inte säkert att det faktiskt blir något bråk.

– Svenska medier och public service i synnerhet har högt förtroende hos väljarna. Den som lägger ned public service skulle kölhalas, säger Olle Lidbom.

Han får medhåll av Roger Blomgren, föreståndare för Centrum för kulturpolitisk forskning, som berättar att det knappast är första gången som public service-uppdragets eventuella omdaning dyker upp på politikernas agenda.

– Det har sagts både det ena och det andra om hur man vill förändra public service. Men när man väl har suttit vid makten har inte så mycket hänt, säger han.

Roger Blomgren menar även han att det är svårt att reformera public service.

– Det är ett starkt segmenterat område som är svårt styra. När det kommer till kritan har i princip alla som suttit vid makten låtit det fortsätta som förut och låtit utvecklingen ha sin gång. Dessutom finns principen om armlängds avstånd.

Folkets kulturinstitution

Hur kommer det sig då att public service just i år har varit en het fråga i debatten?

Olle Lidbom poängterar att det är ett globalt fenomen. I USA har republikanerna länge framställt medierna som vinklade och som motståndare. När det gäller public service i synnerhet har man kunnat se fenomenet i Storbritannien och Danmark.

– Men man ska inte tolka utspel som en politik som faktiskt kommer att drivas av politikerna, säger han.

Roger Blomgren påminner om att kulturpolitiska frågor aldrig har hamnat särskilt högt upp på väljarnas lista. Få medborgare bryr sig om huruvida det blir mer eller mindre pengar till operakonsten. Public service däremot är något som berör alla och har stark genomslagskraft. I någon mening är det ett slags folkets kulturinstitution.

– Det är egentligen fel att kalla det för en institution, men public service betyder något för vanligt folk och har därför en stark opinionsbildade kraft, säger han.

Ett nytt sändningstillstånd för public service-medierna träder i kraft 2026.