Kommunalrådet Sophia Jarl (M) har uppmärksammats och kritiserats nationellt för sin förda kulturpolitik i Norrköping.
Det har stormat rejält i Norrköping sedan kommunalrådet Sophia Jarl (M) beskrev sina belackare som ”den bortskämda kultureliten” i samband som hon fick kritik för sin linje att lägga ner kultur- och fritidsnämnden och förslaget att sälja det kommunalt ägda konserthuset Louis De Geer.
"Det finns inte på kartan att Norrköping inte skulle ha en symfoniorkester", sa SD:s Christopher Jarnvall till Folkbladet angående att det undersöks om en försäljning av Louis De Geer konsert & kongress skulle kunna vara aktuell.
Norrköpings Symfoniorkester, som huserar i huset, väntar en hyreshöjning på 15 miljoner kronor och en privat ägare kanske inte tar någon hänsyn till orkesterns unika verksamhet över huvud taget. Moderaterna har som parti orienterat mer tillbaka mot konservatismen under senare år och Norrköpings borgerliga styres stödparti Sverigedemokraterna leds lokalt av den tydligt högborgerligt kulturkonservative Christopher Jarnvall, som bestämt säger att han inte vill sätta stadens symfoniorkester på spel. Det är också egendomligt att institutioner, som symfoniorkestern, som skapats av det gamla borgerliga samhället och sedan förvaltats av ett socialdemokratiskt styre, nu uppfattas som barlast av delar av den moderna högern.
– För oss i Vänsterpartiet är kulturlivet en del av den allmänna välfärden precis som vården och skolan och behöver därför ett starkt offentligt stöd. Exempelvis kommer det inte finnas några symfoniorkestrar i Sverige över huvud taget ifall vi inte finansierar dem tillsammans, säger Vasiliki Tsouplaki (V).
– När jag reser runt i landet så oroas man överallt för att kompetensförsörjningen av musiker är hotad, det har sparat så mycket på utbildningar att svenska musiker inte längre kan mäta sig med utländska kollegor. Här i Norrköping har jag däremot sett något annat, hur ungdomar har kunnat gå från att spela i den kommunala musikskolan hela vägen för att utbilda sig och sedan en dag spela med symfoniorkester.
Norrköpings symfoniorkester ska betala 15 miljoner kronor mer i hyra för att få spela i Louis De Geer.
Arbogabon Vasiliki Tsouplaki sitter i kulturutskottet i riksdagen, och var före senaste valet dess vice ordförande. Hon har följt den kulturpolitiska utvecklingen under många år.
– Länge har debatten kretsat kring rädslan för Sverigedemokraterna och deras vilja att styra innehållet i kulturlivet att vi helt glömt bort den nyliberala rörelsen som vill sälja ut allt gemensamt. Även om det egentligen är en liten utgiftspost i den kommunala ekonomin angriper man den eftersom det ingår i strävan att privatisera välfärden.
– Det har funnits en tendens att ta bort kulturnämnder i regionerna, i Västmanland, där jag bor, inordnades kulturfrågorna under "regional utveckling", och risken är att kultur enbart betraktas som något som bidrar till att skapa attraktivitet och tillväxt i en region. Men hur blir det med den obekväma konsten, den som skaver och ifrågasätter? Kan den verkligen vara lönsam även om vi behöver just den i vårt samhälle?
Vänsterpartiets kulturpolitiska talesperson Vasiliki Tsouplaki visades runt bland Norrköpings kulturinstitutioner av Nicklas Lundström, gruppledare för Vänsterpartiet i Norrköpings kommunfullmäktige.
Enligt kommunallagen är inte kultur något som en kommun behöver tillhandahålla till sina invånare, även om det i grundlagen står att Sveriges offentliga förvaltning ska syfta till att skapa en kulturell välfärd för sina medborgare.
Skulle det vara möjligt att skriva om kommunallagen för att också inkludera ett krav på att främja kulturliv?
– Vi vill att det ska utredas, så långt har Vänsterpartiet gått. I Mats Svegfors utredning om kultursamverkansmodellen (systemet för fördelning av offentliga kulturmedel, reds anmärkning) som presenterades nyligen föreslår han en särskild "kulturlag" för att reglera hur resurser till kulturlivet regleras mellan kommunerna, regionen och staten.
Mats Svegfors (M) har utrett kultursamverkansmodellen, det som system som fördelar resurser till kulturlivet. Han föreslår att en särskild kulturlag skrivs för att just bättre reglera och säkra resurser till kulturlivet.
En tanke är att den förhållandevis rika staten, som under senare år inte räknat upp sitt stöd till kulturen i samma takt som kommuner och regioner, nu inte bara skulle ta ekonomiskt ansvar för de nationella scenerna i Stockholm utan också direkt finansiera kulturverksamheter ute i landet av nationellt intresse. Exempelvis skulle de första stora symfoniorkestrarna som den i Norrköping på så vis kunna förvaltas som ett slags levande kulturarv.
– Sådana förslag finns, problemet är att jag nästan varje dag blir kontaktad av någon någonstans i landet som berättar att man lokalt inte har råd att finansiera verksamheten längre. Vår linje är att staten som har väldigt goda finanser måste skjuta till mer pengar till kommunerna och regionerna i stället för att fortsätta sänka skatterna.
Men hur har det blivit så här? Vi måste i många avseenden vara ett rikare samhälle nu än någonsin och vi har haft råd med alla de här scenerna och verksamheterna tidigare?
– Det beror på att vi i Sverige i 20 års tid enbart fortsatt att sänka skatterna och betala av på statsskulden. Vi har Europas lägsta statsskuld nu, men fortsätter ändå att betala av den i hög takt. Samtidigt är det inte bara kulturlivet som skulle behöva större investeringar, vi ser det i skolan, vården och infrastrukturen som våra järnvägar. Sverige har blivit bra på att producera dollarmiiljardärer, men släpar efter på alla andra områden.
– Något som kommer i skymundan nu är att studieförbundet, som är så viktiga för att ordna fram replokaler, studiecirklar i måleri och andra förutsättningar för mänskligt skapande nu blir av med en tredjedel av sitt statliga stöd. Samtidigt har kommunerna under de senaste 20 åren minskat sitt lokala stöd till studieförbundet med 60 procent.
Norrköpings stadsbibliotek. Kommunen lägger mycket pengar direkt på kulturverksamheter, men förhållandevis lite på sina bibliotek.
Det är bara fyra kommuner i landet som sett till invånare lägger mer pengar direkt på kulturverksamheter än Norrköping, som samtidigt lägger förhållandevis lite pengar på biblioteksverksamhet och kulturskolan, som nu har höga avgifter.
– Fast nu används inflation och energikris som ett argument för att skära ner, egentligen finns det inget intresse av att vårda ett starkt offentligt kulturliv.
Norrköpingsbor har protesterat mot förslaget att sälja det kommunalt ägda konserthuset Louis De Geer.
Samtidigt vill Sophia Jarl och politiska fränder se en ökad privat finansiering av kulturlivet, att näringslivet skulle kunna sponsra det mer. Det har blivit osvenskt, svenska företag investerar inte alls landets kulturliv som sina gelikar i Danmark där just det är företagskulturen.
– Vi skulle säkert kunna se över och sänka en del momssatser för att underlätta och öka kulturkonsumtionen, men skatteavdrag för företag är ett problem för vi behöver de pengarna för att kunna säkerställa ett kulturliv som alla kan ta del av, annars flyttas vi över hundra år tillbaka i tiden och befinner oss i en situation där kultur bara finns för dem som kan betala för den och där konstnärer måste stå med mössan i hand och böna och be om att få pengar av någon mecenat.