Min mormor fick inte ta körkort på grund av sitt kön, eftersom hennes pappa inte tyckte att det var lämpligt för en flicka.
När mamma på 70-talet började jobba på posten var hon en av de första kvinnliga brevbärarna i Motala. När hon några år senare blev gravid med mig uppstod stor förvirring. För ingen där hade tidigare ansökt om föräldraledighet. Året var 1986.
Så det är fint att vi en dag om året dissekerar kvinnors situation lite extra.
I år har det gjorts på många finurliga sätt. Fotografiska i Stockholm höjde inträdet för män i onsdags för att uppmärksamma att män i genomsnitt tjänar 13 procent mer än kvinnor. Tidningen ETC:s onsdagsnummer var mansfritt, för att uppmärksamma att män fortfarande syns mest i media.
Enligt prognosis.se bestod till exempel Sveriges största tidning Aftonbladet förra veckan av 70–80 procent män.
Frågan om kvinnor i media är intressant.
I takt med att internet och sociala medier växt fram, har hotbilden mot kvinnor förändrats. Inte minst för kvinnor i offentlighetens ljus. I kommentarsfält och på mejl rasslar hatet in.
Majoriteten av dem som hatar mest, är av manligt kön. Kvinnors yttrandefrihet kränks om och om igen.
2013 släppte Maria Sveland ”Hatet”. En bok som inte blev till på grund av lust, utan för att dödshot och hot om våldtäkt höll på att kväva henne. Sedan dess har stämningen trissats upp.
I höstas till exempel valde Audi att avsluta sitt samarbete med profilen Kakan Hermansson, efter att bilmärket utsatts för en storm av förbannade män i sociala medier. Kritiken baserades på att hon twittrat kritiskt om poliser för några år sedan. Sedan dess har Kakan tvingats hoppa av ett event på Regionsmuseet i Kristianstad och en kampanj för Comviq. På grund av hat och hot.
Förra söndagen åkte SVT-reportern Britta Zackari Vasaloppet för första gången. Innan start gjorde hon en observation, nämligen att det var mycket vita män i spåren.
Den mening räckte för att SVT skulle ringas ned av arga män som ansåg att Britta var en rasist på grund av sitt uttalande. Britta utsattes för en hatstorm. Varför förtjänar dessa kvinnor enligt vissa män att dö för sina ord?
Vi är tillbaka på en plats i tiden där offentliga kvinnor straffas för att de öppnar munnen. När jag växte upp brukade min mamma säga ”tala är silver, tiga är guld”. Det skrattade jag åt. Men om ordspråket i stället lytt ”tala kan innebär hot om gruppvåldtäkt, tiga är guld”, hade jag lyssnat då? Är inte den tanken läskig?