En barndomsvän, bosatt i Falun sedan länge, skickade ett foto från sitt fritidshus. Det är beläget några mil norröver i Dalarna och bilden återgav utsikten från hans altan. En sjö som sträckte sig bort mot en brant skogsrygg som höjde sig över vattnet. Det kunde ha varit ett vykort om inte det tunna, spiralformade rökmolnet som steg upp mellan träden stört idyllen.
Det var en av sommarens många skogsbränder, men den här fick lyckligtvis inget fäste i de fnösktorra trädkronorna och kunde släckas innan lågorna ställde till större skada.
Men många drabbades hårt av härjningarna och nyhetsinslagen återgav infernoliknande scenerier när eldhärdarna rusade genom växtligheten.
Den psykologiska eftersläckningen pågår fortfarande. Alla som fick sina egendomar förstörda befinner sig förmodligen mitt uppe i försöken att hitta tillbaka.
De har naturligtvis inte kunnat glömma, men ett halvår senare har rubrikerna handlat om annat. Om svårigheterna att få ihop en regering, krisen inom Svenska Akademien och hovrättsdomen mot kulturprofilen.
Men kanske är det ändå bränderna som lämnar det mest varaktiga avtrycket. Tids nog får vi en regering, Akademien kommer att hasa sig framåt och Kulturprofilen faller snart i glömska.
Men den gångna sommaren lär bli kvar som en påminnelse om att naturen inte bara tjänstgör som tillflyktsort undan fulltecknade kalendrar och gråmulna plikter. Föreställningen att den också kan rymma något hotfullt ger en ny, smygande beredskap. En natt när blixtarna lyste upp fönstren i sommarhuset vid Bråviken väcktes ett plötsligt intresse för vägnätet i området. I mörkret mellan utbrotten funderade jag på olika reträttmöjligheter i fall den omgivande skogen skulle fatta eld. Något som aldrig slagit mig tidigare.
Kanske har jag glömt det till kommande sommar, men jag inbillar mig att en del erfarenheter verkar som brustabletter och att de på något sätt blir en osynlig del av tillvaron.
Ett år är ett år är ett år...i långa stycken påminner de intill förväxling om varandra, men 2018 har verkligen utmärkt sig på olika sätt. Bara en sådan sak att hushållsfläktar blev bristvara och hårdvaluta under de veckor när hettan var som allra mest tryckande. Vem hade trott det? Ett stort antal klimatrapporter antyder att det inte borde ha kommit som en överraskning, men det verkar som om delar av detaljhandeln togs på sängen.
Så önskemålen inför det nya året är fred på jorden och en normalsommar med ett väl tilltaget antal rotblötor.