Törnevalla kyrka.
Med svaga lungor tog Fredrik Hasselquist sitt sista andetag i byn Buca utanför Smyrna (Izmir) i Turkiet 1752. Trettio år tidigare föddes han i Törnevalla nära Linghem.
Där genomled han en tragisk barndom. Komminister Magnus Hasselquist, en skräddarson från Norrköping, var olyckligt gift med prästdottern Helena Maria Pontin. Deras äldsta barn Christina dog redan som liten och modern led därefter av svåra depressioner och diagnostiserades som “sinnessvag”. Hon ville skilja sig, men tvingades kvar i äktenskapet och födde utöver sonen Fredrik ytterligare tre barn innan hon oväntat blev änka. Själv ansågs hon inte var lämplig som mor och spärrades in på Vadstena hospital.
Fredrik Hasselqvist. Gravyr av okänd konstnär.
Fredrik Hasselquist fick tursamt nog flytta in hos sin varmhjärtade morbror David Pontin, kyrkoherden i Törnevalla. Denne såg till att den begåvade systersonen skrevs in på Katedralskolan i Linköping och därefter fortsatte Hasselquist att studera medicin och naturvetenskap på universitetet i Uppsala. Han disputerade 1747 med en avhandling som vidareutvecklade Carl von Linnés teser om växters medicinska egenskaper.
Carl von Linné. Målning av J.H. Scheffel från 1739.
Den berömde svenske naturforskaren tog Hasselquist under sina vingar och gjorde honom till en av sina lärjungar. Som djupt troende uppfattade Linné själv sin forskning som en slags naturvetenskaplig teologi, han lärde känna Skaparen genom att kartlägga Skapelsen. Linné betraktade Bibelns naturhistoria som ett eftersatt forskningsområde och trots att han oroade sig för Hasselquists “bräckliga bröst” skickade han i väg sin unge apostel på en expedition i de bibliska berättelsernas spår.
Drotttnis Lovisa Ulrika. Målning av Gustaf Lundberg från 1746.
Hasselquist förberedde sig genom att i två år studera gångbara språk i Mellanöstern, framför allt lärde han sig arabiska. Resan finansierades i huvudsak av drottning Lovisa Ulrika och prästerskapet i Östergötland.
Alexandrias hamn i slutet av 1700-talet. Målning av Luigi Mayer.
Han for med Svenska Levantkompaniets fartyg via Göteborg till Turkiet. Först bedrev Hasselquist botaniska studier på landsbygden kring Smyrna och utbytte idéer och kunskaper med grekisk-ortodoxa teologer och medicinare. Han reste sedan vidare till Alexandria i Egypten och där han samlade på sig döda fiskar, fåglar, ormar, mumier, stenar, insekter och arabiska handskrifter som skeppades till Sverige. Mycket av det finns bevarat hos Linnéherbariet i Uppsala och av The Linnean Society i London.
En vy från Alexandria. Gravyr av L. F. Cassas från 1784.
Därefter seglade han till Jaffa och red därifrån likt en pilgrim på en åsna till Jerusalem. Hasselquist gjorde utförliga beskrivningar av palestiniernas liv och intresserade sig särskilt för deras sjukdomar och medicinska kunskaper.
Johannes Döparen och Jesus leker som barn. I den här målningen av Bartolomé Esteban Perez Murillo från 1670 finner vi också mytiska föreställningar om naturen i Palestina för 2 000 år sedan. Just det växlivet studerade och kartlade Linnéslärjunge Fredrik Hasselquist.
Han använde sina naturvetenskapliga observationer för att bekräfta bibliska berättelser, exempelvis fann han det sannolikt att Johannes Döparen faktiskt livnärde sig på gräshoppor eftersom det fanns så gott om dem. Hasselquist besökte olika bibliska platser och beskrev uppemot 600 växter. Han skickade också hem frön av vildrosen Rhamnus Spicna Chirsti, som han var övertygad om att Kristi törnekrona var flätad av.
Kristus kröns med en törnekrona. Målning av Anthony van Dyck från 1620.
Rhamnus Spicna Chirsti är de rosor som Fredrik Hasselquist tänkte sig att Kristus törnekrona var flätad av.
Ett Rhamnus Spicna Chirsti-träd i Iran.
Efter några veckor i Palestina återvände Hasselquist till Smyrna där han hann hålla föredrag på franska om sina upptäcker för europeiska vetenskapsmän i staden innan han gick bort. Hans resedagbok är en av Stifts- och länsbiblioteket i Linköpings klenoder och Linné såg till att sammanställa och ge ut Hasselquists reseskildring som “Resa till det Heliga landet” (1757), vilken också översattes till flera språk. Han sammanställde också lärjungens naturstudier i avhandlingen “Flora Palestina” (1756).
Fredrik Hasselqvists gata kan vi gå på i Vallastaden i Linköping.
Hasselquists minne lever vidare, en gata i Vallastaden i Linköping bär hans namn, men hans forskargärning har sedan oförtjänt fallit i glömska. Den framstående tysk-israeliske biologen och naturhistorikern Friedrich Simon Bodenheimer har i modern tid lyft fram svenskens historiskt sett viktiga studier för internationell publik. Som människa beskrevs Hasselquist som ödmjuk och älskvärd. En präst i Egypten skrev följande ord om honom 1750:
''Jag har i Kairo lärt känna, umgåtts med och fäst mig vid en man med rent hjärta, uppriktigt sinnelag, behagliga, enkla seder, framstående genom sina insikter i de djupaste hemligheter, med medfödd anspråkslöshet. En man oförtröttat verksam, som sår, skördar och för i ladorna på samma gång under sina färder, lärjunge till den stora Linné, en heder och prydnad för svenska folket och för Linné själv''.