Young adult – litteratur även för vuxna

Det var på Twitter jag första gången kom i kontakt med begreppet YA. Författaren Johanna Lindbäck och ungdomsbibliotekarien Clarissa Ronges förde en entusiastisk twitter-dialog om romanen "Jellicoe Road" som gjorde mig nyfiken. I år har boken kommit i svensk översättning och det är faktiskt tack vare den Twitter-hype som även jag blev en del av 2011.

Här i Sverige är läskategorin YA, som står för ”young adults” (unga vuxna), inte lika etablerad som i engelskspråkiga länder. Kanske var det därför jag inte tidigare upptäckt att det går alldeles utmärkt att läsa romaner skrivna för en yngre målgrupp? Det och att många fortfarande verkar se dessa böcker som mindre god litteratur än vuxen-romaner.

Men gränserna håller på att suddas ut. Allt fler vuxna upptäcker glädjen i att läsa YA. Enligt en artikel i NY Times (6/8 2010) uppger nästan en femtedel av de tillfrågade kvinnorna i åldern 35-44 år att de regelbundet köper YA-böcker till sig själva. Den framgångsrika vampyrsagan "Twilight", som nått en stor publik bland både yngre och äldre vuxna, har också öppnat dörrarna för YA.

Så jag är inte ensam. Men vad är det som lockar vuxna att läsa om 17-åringars vedermördor? Man skulle förstås kunna raljera kring 70-talisternas numera välkända ovilja att växa upp. Men det vore att förminska en kategori böcker som har helt egna förtjänster.

Som till exempel genreblandningen. I YA-kategorin finns ofta kärlekshistorier, samhällskritik, science fiction, skräck och spänning i en och samma berättelse. Och nej, det behöver inte alls vara skrivet på ett förenklat och tillrättalagt sätt.

Så är definitivt inte fallet med nämnda "Jellicoe Road" av Melina Marchetta, som öppnade porten till min nya läs-värld.

Jellicoe Road tar avstamp i en tragisk bilolycka på gatan med samma namn.

Berättelsen rör sig mellan tiden för olyckan och ett nu som befinner sig några årtionden in i framtiden. Vi följer bokens huvudperson Taylor, som lever utan föräldrar på en internatskola. Där tas hon omhand av Hanna, som en dag plötsligt är försvunnen.

Hur Hannas liv hänger ihop med Taylors och bilolyckan är ett pussel med många bitar. Många upplever berättarsättet som lite motsträvigt till en början, men det är också en av anledningarna till att boken blivit så älskad. Vi släpps in lite i taget. Dessutom är karaktärerna så välskrivna att de inte ville lämna mig förrän en lång stund efter avslutad läsning. Och då har jag också fått en kärleksberättelse, en sorgesaga och en spänningsroman.

Temat ”bli vuxen” berör förstås också starkt. Huvudpersonen i "Jellicoe Road", liksom i många andra YA-romaner, är med om ett slags uppvaknande. Världen är inte vad den förut tycktes vara. Hemligheter uppdagas under explicita omständigheter.

Men det finns något mer som gör att läsningen av YA känns som att trampa ny mark. Gretchen Kolderup sätter fingret på det i sin artikel ”Are you reading YA-lit? You should” ( In the library with the leadpie 27/11 2011): (…) Tonen i ya-litteratur är ofta annorlunda: där finns mindre retrospektiv, mindre melankoli och nostalgi.

Det finns helt enkelt en fräschör i litteratur som befinner sig här och nu.

Den romanserie för unga vuxna som lästs av absolut flest av mina vänner är "Hungerspelen" av Suzanne Collin. Den har dessutom haft premiär på bio 2012. Likt Taylor i "Jellicoe Road", måste Katniss i "Hungerspelen" stå på egna ben och ta strid för det som är rätt. Starka hjältinnor saknas inte i YA-kategorin.

"Hungerspelen" utgår från den värld av exploaterande tv-underhållning som vi redan befinner oss i och drar den till sin spets. Alla barn över tolv år riskerar att bli uttagna till en kamp på liv och död, direktsänd i tv. Allt för att hålla folket på mattan i en postapokalyptisk diktatur. Hot och underhållning i en nervig förening.

Dystopierna återkommer i YA-romanerna. Det är ett tecken i tiden förstås, vi lever under hotet från klimatförändringar, krig och finanskollaps. Men det borgar också för spännande miljöer och tillspetsad handling.

I "Matchad" av Ally Condie lever alla under Samfundets bestämmelser och regler. Samfundet bestämmer vad man ska arbeta med, vem man ska bilda familj med och när man ska dö. 17-åriga Cassia lever i tron att detta är den bästa av världar och ska precis få veta vem hon ska bli matchad med. Men något går fel i matchningen och Cassia börjar förstå att ett förutbestämt liv inte behöver vara ett bra liv. I samhällets yttre provinser lever människor under hårda villkor, men där finns också fröet till ett uppror. Och så finns där en kärlek som inte är godkänd av samfundet.

Likt många andra populära YA-romaner är "Matchad" en serie. Tredje och avslutande delen har precis kommit ut i USA. Förlagen letar givetvis efter berättelser som kan knyta upp läsarna till nya bokköp. Och själv har jag börjat njuta av att gå och vänta och längta efter nya delar.

Nu ger sig också allt fler etablerade författare in på YA-marker. Svenske Mats Strandberg hade skrivit vuxenromaner i flera år, innan han växlade över och skrev "Cirkeln" ihop med Sara Bergmark Elfgren. John Grisham, Terry Pratchett och Candace Bushnell är några andra exempel på författare som nyligen provat pennan för unga läsare.

Kanske ser vi snart Jan Guillou skriva fantasyäventyr utan krav på historisk förankring? Eller Åsa Larsson skildra kärlek på liv och död i ett postapokalyptiskt Kiruna? Gärna för mig!

Vad är egentligen ”unga vuxna”? Det finns ingen överenskommen ålder. 15-19 år säger en del, 16-25 säger andra. Och en del bibliotek och bokhandlar använder sig i stället av kategorierna ”ungdom” och ”tonår”.