Där kom den - spandexdräkten. Eller läderoverallen, om man ska vara petig. Att Will Smith förr eller senare skulle hamna i den kostymen var väntat. Efter att ha räddat världen från rymdmonster, revolterande robotar och nu senast en zombieepidemi, saknades bara superhjälterollen.
Så här ser konceptet ut: Hancock är en dålig hjälte. Han flyger full, skrämmer småbarn och river mer än han räddar. Men med lite kärlek hittar han hem och blir en riktigt toppen superkille.
Will Smith slipper axla manteln efter någon gammal hjälte som filmats förr. Hancock är något så ovanligt som en helt ny superhjälte. Fräscht?
Knappast. "Hancocks" stora problem är inte den misstänkt produktplacerade whiskyn, utan att både karaktär och manus känns återanvända. Och det ska normalt sett inte vara ett bekymmer när det handlar om hjältar i kroppsstrumpa. Läderlappen och Stålmannen har filmats otaliga gånger med (varierande) framgång och det gör ingenting att publiken redan kan storyn. Tvärt om bjuds insatta tittare på blinkningar med referenser till superhjältens värld. Den dimensionen saknas helt i "Hancock" och putslustiga Will Smith lyckas inte rädda en historia som samtidigt vill vara komedi, actionrulle och drama.
"Hancock" är inte en katastrof. Men filmen är farligt nära pastisch och i sina försök att skapa en ny superhjälte lyckas regissören Peter Berg pricka snart sagt varenda kliché i hela genren. Drygt 900 miljoner kronor kostade kalaset. Nu vet vi att det krävs mer än pengar för att få en superhjälte att flyga.
Carl Cato/TT Spektra