I början av maj i år spelade Gerard Butler i "Olympus has fallen" rollen som före detta Secret service-agent som råkar befinna sig i Vita huset när en oväntad och blodig attack äger rum. I "White house down" spelar Channing Tatum rollen som arbetssökande hos Secret service, som råkar befinna sig i Vita huset när en oväntad och blodig attack äger rum.
Ja, det är förenat med svår déjà-vu att se den här rullen om hur en ensam cowboy kämpar med att rädda både presidenten och, i förlängningen, hela världen. Roland Emmerich är bara cirka hundra gånger bättre på att göra en underhållande film av det i grunden lite smådumma stoffet.
För där den första filmen bara är korkad, tråkig, ocharmig och ofrivilligt komisk är den här rätt spännande, ambitiös och underhållande.
Channing Tatum är också en skådis i rakt nedstigande led från den älskvärde Bruce Willis, till skillnad från den stele Gerard Butler som lika gärna skulle kunna spela en av de grovt tillyxade skurkarna. Det hjälper också om man inte direkt ogillar typiska Emmerichska specialare, som en lite misslyckad pappa som försöker gör allt bra igen, undergångskänsla samt en riktig hjälte till president.
Nu är ju Obama redan återvald, annars hade det legat nära till hands att misstänka att Emmerich fått finansieringen säkrad från demokraternas partikassa. För när såg vi senast en ung, svart, cool president i en amerikansk film? Som dessutom får avfyra en bazooka?
Kanske är det ändå värt att nysta lite i pengarna ändå, eftersom filmen insisterar på att det inte är presidenten som är problemet med etablissemanget och politiken i USA, det är i stället skuggfigurer med oärliga motiv som är de riktiga skurkarna. En distinktion som är intressant i sig.
Visst finns här, så klart, en lite jobbig dos av amerikansk självgodhet och en hel radda trista actionklichéer. Men om du bara ska se en enda Vita-huset-under-attack-film i år, så välj denna. (TT)