Idén att ha en hund som huvudperson i en roman är numera inte helt ovanlig. I Anna Ringbergs debutroman heter hunden Boys och bor tillsammans med Lasse, en alkoholist som försöker bli nykter.
Men Boys är ingen pitbull eller raggig schäfer, nej, han är en whippet, en vinthund, en delikat rashund med ömtålig mage och en olycklig smak för döda råttor, gamla ben och kondomer.
Och för att rymma hemifrån. Vilket är just vad som händer i bokens upptakt, medan Lasse håller på att förbereda sin 65-årsfest.
I sin egen värld är Lasse kung. Men grannarna bråkar, liksom socialen.
Och så då ingen Boys.
Manlig världDet är en uteslutande manlig värld som Anna Ringberg gestaltar: Lasse, kompisarna, sonen Matti på väg hem till festen. Hon gör det med en grabbig, svordomstät jargong som jag i början tycker känns smått ansträngd men som sedan sätter sig och blir naturligare.
Jargongen och den tuffa ytan blir en ibland övertydlig, men ändå för berättelsen nödvändig kontrast till den mjuka insidan: ensamheten, oron för Boys, längtan efter sonen. Allt det samlas i bilden av hunden som skadeskjuten, genomfrusen och utmattad försöker släpa sig genom vinterskogen hem till husse.
Risk för hjärtsnörpJa, det är varning för hjärtsnörp. Men kladdigt sentimentalt blir det aldrig, mycket tack vare just den där kontrasten.
Just därför tycker jag så mycket om den här boken; mitt i sin bullrighet och sitt fan anamma en observant och innerlig skildring av människor i samhällets utkant - men framför allt av en människa och en hund och kärleken mellan dem.
ANNA RUDEBERG-W