För en vecka sedan uruppfördes komponisten Britta Byströms ”Notes from the City of the Sun” av Malmö Symfoniorkester, nu var det Norrköpingssymfonikernas tur att ta sig an detta gemensamma beställningsverk för sopran och orkester.
Stilen finner vi i gränslandet mellan neoromantik och impressionism. Med utgångspunkt från den kinesiske poeten Bei Daos diktsvit har Byström skapat en klangvärld med en tät textur. Tonläget är rejält uppskruvat och de olika korta delarna söker återge olika emotioner och positioner.
Speciellt tilltalades jag av de olika klangregn som fanns i vissa av delarna, men även hur olika instrumentgrupper sattes med och mot varandra i uttrycket; kanske en önskan att släppa lös inre naturkrafter eller att bemästra orosstämningar. Satt och längtade en smula efter mera av dynamiska kontraster.
Ovanpå den komplexa orkesterklangen surfade så solisten Malin Byströms sopran, vokalt briljant, imponerande säker och nästan oavbrutet med fullt spett.
Den tyska dirigenten Anja Bihlmaier fick inledningsvis den bantade Haydnorkestern, ”Symfoni nr.60”, att göra gemensam entré, stå och spela och gemensamt bocka så fint på slutet. Viktigare var flirten med en barock läsart av musiken, framhållandet av de dynamiska värdena och det utmärkta gestaltandet, speciellt av den inledande satsen.
Framförandet av Robert Schumanns ”Symfoni nr.4” kännetecknades av en frustande vitalitet och massor av attityd. Hårda attacker kontrades mot sirlig elegans och musicerandet strålade av liv och framåtrörelse. Jag upplevde en orkester i högform som i finalen lösgjorde en intensiv energi.