En deckare där det bara begås ett mord är en positiv nyhet i sig. Viveca Stens "I stundens hetta" är också lättläst, men ungefär där slutar det positiva som kan sägas om boken.
Den saknar nämligen helt stämning, miljö och personskildring. Inte en människa förmår engagera mig som läsare. Och om Sandhamn där det hela utspelar sig vet jag lika litet som innan jag öppnade boken - utom att en al som förekommer i boken inte existerar i verkligheten.
Skildringen av ungdomars midsommarfirande med alldeles för mycket sprit är mycket verklighetstrogen och kan kanske skrämma upp somliga föräldrar, men det hela liknar snarare ett reportage än en roman.
Jag har inte läst Viveca Stens tidigare böcker och vet alltså inte om den här är bättre eller sämre än de. De har haft många läsare, så det finns kanske en publik för den här sortens totalt konstlösa deckare.