Gick årets vinterljusslinga runt Stångån från Drottningbron till Tannefors slussar härom kvällen. Det är fortfarande hjärtevärmande att gå där i mörkret, i tyst gemenskap med andra Linköpingsbor som också tagit sig ut för att se sin stad med nya ögon.
Bara en sådan sak. Man går ut. Ser. Träffas. Pratar.
Men årets Vinterljus lämnade mig ovanligt sval.
Kanske är jag bortskämd efter sju tidigare ljusår. Novemberljus, som det hette först, startade 2005 och har sedan fortsatt att överraska oss med många starka upplagor, och några svagare, genom åren.
Nu börjar det bli svårt att slå oss med häpnad och få fram det som man i journalistundervisning kallar å-fanismer. Träd som belyses underifrån i olika färger får oss helt enkelt inte att utbrista ”å fan!” längre.
Marie Länne Persson, folkmusikern som för övrigt berättar om sin nya bok på nästa uppslag, skriver om Vinterljus på Facebook: ”Hmmm, väldigt ’påtagligt’, lämnar inte mycket över till fantasin...”.
Ja, visst kan det vara snyggt med ljusormar i träden och en palm på ön Hawaii. Men inte så fantasieggande. Dessutom saknar jag informationsskyltarna med uppgifter om tankar och upphovspersoner vid varje installation.
Bäst tycker jag om Arrendals hus och de talande ”dykarklockorna” längs västra stranden. När man passerar under dem lyser de och börjar låta, det är hamnljud och klapprande hovar och en kort, liten historisk berättelse i ord under varje. Som en fortsättning på förra årets lysande installation ”Hamnliv”.
Ett plus med årets upplaga är att så många som elva installationer ska helt eller delvis permanentas. Kalaset kostar 4 miljoner, bra att bevara något förstås. Men – det kan också vara den ambitionen som drar ner det spektakulära.
Även om Vinterljus som fenomen alltid är älskansvärt, så platsar inte någon av årets installationer på min egen historiska favoritlista.
Här är mina fem höjdpunkter när jag tittar bakåt:
1 Det blinkande, spelande, sagolika tivolit i Pildammsparken bakom sporthallen 2008. Ett riktigt toppår för övrigt.
2 Slottsträdgården i magiskt ljus 2010. Bara att folk fick komma in i den stängda parken var härligt (dock endast vardagar, om ni minns).
3 Hamnliv med de lysande, jättelika plastdunkarna och de svartvita gamla bilderna som berättade om flydda tiders hamnliv just där, 2011.
4 Gymnastikhuset med en ljusshow mot fasaden som förvandlade alltihop till ”Kalle och chokladfabriken”, 2009.
5 Repslagaregatan med spottar i färg som rörde sig över fotgängarna 2006. Också ett toppår med eldarna vid Rhyzeliusgården bland annat.
Vilken är din favorit? Du kan gå rösta här på corren.se.