Gränsen mellan hantverk och konstverk är utsuddad. I denna utsökta kollektion av hantverkare från Gamla Linköping är det omöjligt att klassificera alstren, skapade av individer med alldeles egna förutsättningar i skilda genrer. Den personliga prägeln har prioriterats framför nyttoaspekten.
Det har resulterat i en helt betagande utställning med betoning på den egna förmågan att gestalta upplevelser i möten med olika material och mönster.
I sammanhanget måste en deltagare lyftas fram, nämligen David Adegran Lagerlöf, vars fotokonst fascinerar, vare sig motiven utgör luftballong eller porträtt, oftast medvetet oskarpa, som om han haft diffusionsfilter för linsen. Fantasi, dröm och verklighet i symbios möter i dessa bilder.
En annan utställare jag faller för är Jessica Berglund, som arbetar i metall kombinerat med annat material. Hon förmår att i detta kyliga stoff ingjuta liv och personlighet i uttryck som berör mig djupt. Över huvud taget bär denna expo signum av upphovens starka inlevelse, som ibland hotar att ta över funktionaliteten. Det känns inte alls fel utan tillför tvärtom en ny och bestående egenskap. Även när det exempelvis gäller linnehattar med blommor, som textilaren Ingela Erhardsson radat upp i en stilig parad.
Omöjlig att förbigå är keramikern Anders Wång, så skicklig i hanterandet av leran, så inspirerad i formgivningsprocessen och dekoren, att hans skålar, fat och flaskor kan ses som minst lika personliga uttryck som djurskulpturerna. Sist men inte minst måste Sofia Vivelands graverade glasfat lyftas fram, försiktigt!
(Ett gäng bilder har mejlats. Genomgående saknar alstren titlar)