Carlsson, Johansson, Wickholm: Svensk punk 1977--81. Varför tror du vi låter som vi låter . . .
Atlas förlag
GLÖM SWINGPJATTAR i för stora kostymer, haschtokiga mods och rödvinspimplande proggare med Proletären i bakfickan. Det som betytt mest för den moderna musikkulturen är utan tvekan punkrörelsen.
Intervjuboken "Svensk punk 1977--81, Varför tror du vi låter som vi låter . . ." bygger på samtal med folk som var med när det hände. Henrik Venant, Johan Johansson och många flera passerar revy och avger sin personliga syn på vad som hände under de magiska åren. Självklart medverkar också Ebba Gröns tre originalmedlemmar Fjodor, Gurra och Thåström -- svensk musiks viktigaste band genom tiderna. En bok om punken skulle givetvis inte låta sig göras utan deras deltagande.
Boken är uppbyggd i tre kapitel som vart och ett tar upp Stockholm, Malmö och Göteborg, där man lätt urskiljer olikheterna mellan städernas sätt att ta sig an detta nya uttryck. I Stockholm var punken lätt anarkistisk men även trendig, i Malmö/Lund var den intellektuell och i Göteborg stenhårt politisk.
Man kan ana ett lätt förakt för proggen och dess dogmatiska syn på ung kultur. Gamla proggrävar som Lars Aldman och Tommy Rander får sig några rejäla tjuvnyp. Men även Prins Bertil, Zarah Leander och inte minst Björn Borg fick sig en fet Doc Martens i häcken:
"Jag mår illa när jag ser ditt fula tryne
jag mår illa när jag hör dig gny
jag äcklas när jag ser ditt överlägsna flin
jag får kväljningar så jag tror jag vill spy"
("Björn Borg" med Göteborgs Sound)
Det är väl bara i stort sett Ebborna som har en något mera verserad syn på den gamla vänsterrörelsen.
Punken var stor i Östergötland men det utelämnas nästan förutom ett faksimil på en telefonlista där Linköpingslegendarer som Mackt, IQ 55, WBT och inte minst Spy får bidra med sina hemtelefonnummer. Även Linköpingssonen Jan Gradvall bidrar med ett pratminus.
Men roligast är det avslutande indexet där det står vad de medverkande gör nuförtiden. Visste du, till exempel, att demonproducenten Anders "Pål Spektrum" Pålsson i dag är spelutvecklare, Ebba Gröns trummis Gunnar "Gurra" Ljungstedt trälar på Fryshuset och fuskar som dj, att KSMB:s Micke Alonzo i dag driver eget annonsföretag och jobbar som föreläsare?
Att låta de inblandade prata till punkt och berätta sin version är bokens styrka men också svaghet. Det blir inte mycket till analys över vad som hände och hur det gick till. Men man får en autentisk bild av det som senare blev en rörelse som än i dag är otroligt inflytelserik. Annars skulle inte ett gäng tjejer ordna en "menspunkgala" i Motala och annars skulle inte musikföreningen Oljud i Linköping få Skylten att koka av liv. Punken var viktig för att den lärde unga människor att ta tag i saker, fixa sina egna spelningar, ge ut egna tidningar och att man inte behöver vara superbra musiker för att ställa sig på en scen.
Boken slår även fast ett datum för när punken kom till Sverige. 15 maj 1977 var dagen då The Ramones besökte Stockholm och Jarlateatern. Sedan dess är sig ingenting likt . . .
Bokens titel syftar på KSMB:s låt "Tidens Tempo"