I gränslandet mellan fiktion och realism arbetar Maria Belic i en till synes gränslös motivkrets med huvudsakligen oljebaserad teknik. I sina ljusa stunder kan hon åstadkomma helt fascinerande måleri, medan en del kollageaktiga bilder förefaller märkligt platta och oinspirerade.
Främst fäster jag mig vid målningen "Liten igen" med dess betagande motiv och kryptiska text, men även landskap från Årsta vibrerar lite extra. För att inte tala om kolteckningen "Parken" och ytterligare ett par bilder i samma tekniska utförande.
Den ännu unga konstnären, 26 år, har en mångsidighet som speglas i just variationen av såväl ämnesområden som metoder i återgivande av figurer och miljöer.
Med utbildningsbakgrund på Lunnevads bildlinje, senare i Stockholm och nu vid Oslo konsthögskola, har Maria Belic förvärvat en gedigen kunskap i skilda genrer. I sina personligt disponerade oljor övertygar hon med suverän balansering mellan färgfälten. Och främst imponerar hennes fria förhållande till vedertagna begrepp. Hon låter sällan penseln styras av stereotypa formler och ideologier. Det är självständigheten som präglar bilduppfattningen.
Hennes miljömåleri handlar minst lika mycket om det inre landskapet som det yttre. Utan tvivel kommer vi att möta denna konstnär fler gånger under den karriär hon inlett så lovande.