Barbiedockans skapare Ruth Handler får en puss av skådespelerskan Kristi Cooke som spelade Barbie under dockans 35-årsfest 1994. l)
I trailern till Gerwigs “Barbie” fångas i en pastisch på inledningen av Stanley Kubricks klassiker “2001 - ett rymdäventyr” (1968) en central övergångsrit för flickor när de överger bebisdockan för barbiedockan. Gerwig gör det i en filmisk myt, ute i ett ödeland leker flickorna när de plötsligt upptäcker en monolitisk Barbie som får dem att slå sönder sina bebisdockor.
Det fångar inte bara en passage mot flickornas växande identifikation med den vuxna (ideal)kvinnan, utan också vad som faktiskt historiskt skedde när barbiedockan kom till världen.
När amerikanskan Ruth Handler upptäckte att hennes dotter hellre lekte med pappersfigurer än med dockor började hon fundera. Flickan gav klippdockorna vuxna roller och uppgifter i sina lekar, något som de babyliknande dockorna inte passade för. Handler insåg att det fanns ett gap att fylla på leksaksmarknaden, men hade svårt att få sin man Elliot Handler, medgrundare till leksaksproducenten Mattel, att tro på idén.
Men så under en resa till Europa 1956, tillsammans med sina yngre barn Barbara och Kenneth, upptäckte Handler den tyska Bild-Lilli. Denna docka var allt det hon hade tänkt sig och hade lanserats bara ett år tidigare. Den var modellerad efter Reinhard Beuthiens populära seriefigur med samma namn, ett blont “bombnedslag”, en hårt arbetande och självständig tjej som visste vad hon ville ha och tvekade inte att utnyttja män för att få det.
Bild-Lilli var ursprungligen riktad till vuxna kvinnor, tänkta som gåva från deras friare, men blev snart i stället den tyska flickornas favorit eftersom dockan hade olika uppsättningar kläder som de kunde byta mellan. Både som seriestripp och leksak var Bild-Lilli så populär i den tyskspråkiga världen att hon 1958 fick spela huvudrollen i sin egen långfilm, “Lilli - ein Mädchen aus der Großstadt” (“Lilli, en flicka från storstaden”), regisserad av österrikaren Herman Leitner och med danskan Ann Smyrner i huvudrollen.
Den tyska dockan Bild-Lilli såg dagens ljus 1955 och var förebilden för Barbiedockan.
När Handler kom tillbaka till staterna utvecklade hon sin docka tillsammans med Jack Ryan, en av Mattels formgivare, och den fick namnet “Barbie” efter dottern Barbara. Tre år senare, lanserades Barbie och blev omedelbart en internationell en succé, snart lekte inga tyska flickor med Bild-Lilli längre.
Den första barbiedockan bar en svart och vit-randig zebramönstrad-baddräkt och hade håret uppsatt i hästsvans, hon fanns antingen som blondin eller brunett. Dockan tillverkades i Japan där hennes kläder syddes och vävdes för hand av hemarbetande japaner. Redan första året såldes 350 000 dockor. Den tyska tillverkaren av Bild-Lilli, Greiner & Hausser, försökte förgäves stoppa Barbiedockan och Mattel valde då att 1964 köpa rättigheterna till den utkonkurrerade förlagan för endast ett par miljoner kronor i dagens penningvärde.
Barbiedockans första kläddesigner Charlotte Johnson 1964 och en tidig docka från 60-talet.
Tidigt började föräldrar klaga över barbiedockans utseende, hennes digra byst var för mycket för många. Genom åren har barbiedockans utseende korrigerats många gånger, den mest genomgripande förändringen skedde 1971 då Barbie slutar att titta snett åt sidan, utan i stället möter vår blick rakt fram. Det var också det sista Handler hade med sin skapelse att göra, tre år senare blev hon och hennes make utsparkade ur Mattel efter att de undanhållit finansiella uppgifter för ledningen.
Barbiedockan var den första leksaken som marknadsfördes genom tv-reklam och har blivit enormt framgångsrik, i dag har över en miljard dockor sålts i över 150 länder. Redan innan Gerthwigs film har Barbie liksom Bild-Lilli förekommit i film och tv, ett par tecknade filmer släpptes för tv i slutet av 80-talet och under 2000-talet i synnerhet i datoranimerade produktioner. Exempelvis såldes filmen “Barbie in the Pink Shoes” (2013) i över 110 miljoner dvd-skivor. Barbie har också sin egen Youtube-kanal där hon som animerad figur berättar om sitt liv, om sina vänner och sin familj och om mode förstås, men också om allvarliga saker som mental ohälsa och rasism.
Barbie har en egen bakgrundshistoria som skapades genom en serie romaner om henne som gavs ut under 60-talet. Hennes fullständiga namn är Barbara Millicent Roberts och hon är uppvuxen i den fiktiva staden Willows i Wisconsin.
Ryan Gosling spelar Ken och Margot Robbie Barbie i Greta Gerwigs nya film "Barbie".
Hon har en komplicerad romantisk relation till Ken (Kenneth Carson), som först dök upp som docka 1961. Barbie har också en stor familj, utöver sina föräldrar George och Margaret Roberts, har hon de tre systrarna Skipper, Stacie och Chelsea (som alla finns som dockor). Stacie har också tvillingbrodern Todd och så finns lilla Krissy (en mycket liten syster) samt kusinen Francie. Barbie har de fyra nära vännerna Teresa, Midge, Christie och Steven. Det finns dessutom en rival till Ken, den hårfagre australiensiske surfaren Blaine.
Barbie har över 40 husdjur(!), allt från katter och hundar, hästar, en panda, en lejonunge och en zebra. Hon är förtjust i rosa bilar, och kör en Volkswagen Bubbla, en Chevrolet Corvette och flera jeepar. Barbie är certifierad pilot, och skiftar mellan att jobba som det och flygvärdinna. Historiskt sett har hon också varit bland annat astronaut, läkare och racerförare.
Redan på 60-talet for Barbie ut i rymden. Tre barbieastronauter från 60-, 80- och 90-talet.
Barbie har fått ett kulturellt inflytande på ett sätt ingen annan leksak i världen, när hon dök upp under 60-talet gick dockor från att vara barn till att visualisera allt det flickor och kvinnor ville kunna vara, som kirurger, militärer, diplomater, presidentkandidater, brandsoldater, ingenjörer och tandläkare. Mattel har på så vis haft en progressiv agenda med sina leksaker och velat motverka problemet med att flickor tidigt tvivlar på sig själva och vad de kan bli. I USA är endast en tredjedel av domarkåren kvinnor, något som Mattel försökt ändra på genom att skapa fyra barbiedockor med olika hud- och hårfärger klädda som domare.
Den amerikanska läkaren Audrey Sue Cruz tillsammans med en barbiedocka som modelerats med henne som förebild.
Samtidigt har Mattel kritiserats för att begränsa kvinnorollen med sina dockor. Barbie framstår som ytlig, endast intresserad av mode och skönhet.
Flera alternativ till Barbie har skapats för muslimska flickor, dockor med slöjor och täckande klädsel.
I muslimska länder har Barbie vartefter väckt extra stor irritation. I Saudiarabien förbjöds dockan 2003 eftersom Matell vägrade att anpassa Barbie efter islams ideal. Där beskrevs hon som “den judiska barbiedockan med utmanande kläder och skamfulla manér, en symbol för det dekadenta och perverterade väst”. En alternativ docka kallad Fulla introducerades samma år, hon representerar i stället muslimska värden och i Iran tillverkas de "dygdiga" Sara och Dara-dockorna sedan 2002 för att ersätta.
Asiatiska barbiedockor.
En annan fråga har rört barbiedockan och etnisk mångfald. Redan tidigt kritiserades Matell för att förstärka ett för strängt och begränsat ideal genom sin docka. De första svarta dockorna hette Francie och Christie och lanserades 1967–68, men de såg egentligen ut som Barbie fast med mörkare hy, det är först sedan 2009 som Matell tillverkat vad som blivit en sju olika varianter av dockor med mer distinkta afrikanska drag. Latinamerikanska varianter av Barbiedockan dök upp 1980 och numera finns barbiedockor i 22 olika hudtoner, 94 hårfäger, 13 ögonfärger och fem olika kroppsformer.
I dag finns det barbiedockor i 22 olika hudtoner, 94 hårfäger, 13 ögonfärger och fem olika kroppsformer.
Ett problem som följt barbiedockan sedan början är hennes utseende. Barbie är 29 centimeter hög, vilket skulle göra henne proportionerligt sett 1,75 meter lång i mänsklig storlek. Uppskattningsvis skulle hon då ha 91 centimeters omkrets över bröstet, 46 centimeter runt midjan och 84 centimeter runt höfterna. Det innebär att Barbie saknar upp till en femtedel av det kroppsfett hon behöver för att kunna få mens. I Barbieboken "How to Lose Weight" (1963) fick flickor rådet att sluta äta för att gå ner i vikt och i "Slumber Party" (1965) får vi veta att Barbie håller sig på sin "idealvikt" 50 kilo, vilket är gravt underviktigt.
Mattel har historiskt sett ändrat dockans mått för att följa modedesignens normer och sedan 2016 finns barbiedockor som är längre, kortare och kurvigare. Becky, som sitter i rullstol, introducerades 1997 och Barbies hus har byggts så att hon kan bo i eller besöka det.
Växande mångfald har präglat barbiedockans utveckling. Becky, som sitter i rullstol, introducerades 1997 och i slutet av 60-talet kom de första mörkhyade dockorna.
Det mest bisarra uttrycket för barbiedockans kulturella genomslag är det så kallade Barbie-syndromet, människor som ändrar sitt utseende för att likna dockan. Ofta dyker det upp hos flickor innan tonåren och leder till en besatthet av så kallade skönhetsoperationer. Den ukrainska fotomodellen Valeria Lukyanova har ändrat på sin kropp för att lika barbiedockan, liksom den amerikanska realitystjärnan Lacey Wildd, kallad “Million Dollar Barbie”, som genomgått tolv bröstförstoringar.
Den brasiliansk-brittiska tv-personligheten Jessica Alves kallades för “den levande Kendockan” innan hon kom ut som transperson och genomgick kirurgiska ingrepp för en kostnad av mer än fem miljoner kronor för att se ut som Ken. Den amerikanske affärsmannen Justin Jedlica har ägnat sig åt samma kroppsprojekt och därför också fått samma smeknamn.
Awua uppträder 1997.
Den dansk-norska danspopgruppen Aqua fick 1997 en världshit med sin ironiska “Barbie Girl” (Mattel stämde dem förstås, men förlorade i rätten då låten med rätta bedömdes vara samhällssatir):
“I'm a Barbie girl, in the Barbie world
Life in plastic, it's fantastic
You can brush my hair, undress me everywhere
Imagination, life is your creation…”
sjöng den 24-åriga Lene Nysrtøm och “Barbie Girl” var ett popkulturellt fenomen som sa allt om samtiden och framför allt framtiden, en plastisk och fullkomligt förställd värld där endast brist på fantasi sätter gränsen för vårt vansinne.