Då och då tränger en tysk film igenom bruset och knockar mig. Det hände med "De andras liv" om en Stasiagent som spionerade på en författare och det hände med "Vågen/Die Welle" om ett lärarexperiment som går överstyr.
"Krigets unga hjärtan" är en miniserie som startade på SVT i tisdags, och där går man längre tillbaka i historien, till hösten 1941. Fem vänner, uppvuxna på samma gata i Berlin, lovar varandra att ses igen när kriget är över, alltså senast till jul.
Det är Greta, sångerskan med höga ambitioner, och hennes judiske älskande Victor, som ser snaran dras åt för sig själv och sin familj. Han är inte lika förblindad som de andra. Charlotte har svalt nazismen med hull och hår, och kläcker gärna ur sig slogans och paroller. Hon intar den traditionellt goda rollen, som frivillig sjuksköterska vid östfronten, beredd att göra sitt för fosterlandet. Charlottes självbild krackelerar när hon anger en ukrainsk judinna, som tagit plats på fältsjukhuset som vårdbiträde fastän hon egentligen är läkare.
Och så är det bröderna Wilhelm och Friedhelm, där storebror är löjtnant/fänrik, sin fars stolthet och respekterad av sina soldater, medan Friedhelm får stryk för att han är så provocerande feg och aldrig anmäler sig frivilligt till någonting. Att dessa två bröder befinner sig i samma förband känns kanske inte så trovärdigt, men jag accepterar det. Liksom jag accepterar ett par klichéer här och där, som att Greta försöker ligga sig till fördelar hos den onde nazisten.
För som helhet är "Krigets unga hjärtan" ("Unsere mütter, unsere väter") otroligt bra. Det är välspelat, det är livfullt, det känns sant. Alla dessa gråzoner som vi människor håller oss med, att vad som är ont och vad som är gott kan växla efter förutsättningarna. Att man kan bete sig som ett riktigt svin – men hur lever man med det sen? Det är detta, förstår jag, som vållat debatt och diskussion i hemlandet Tyskland där närmare tio miljoner tittare sägs ha sett serien.
Och så är den så vackert filmad! Bildspråket påminner mig om fantastiska miniserien "De bästa åren" från ett annat land med lika dramatisk historia, Italien.
Hemma spekulerar vi över vem eller vilka i kvintetten som eventuellt kommer att klara sig, och sitta där i Berlin efter att kriget är över. Vi enas om att Greta har störst chans. När det kommer till överlevnad är det alltid bättre att vara praktiker än idealist.